Slutet närmar sig...

Slutet är nära, i många avseenden.
Perioden från Lucia fram till nu har varit en av de stressigaste i mitt liv. Alldeles fullskitet på jobbet och renovering av ett rum har tagit knäcken på mig till slut.
Jag tog ledigt några dagar innan jul för att ungås lite med barnen och julshoppa, men det känns som om det bara var julshoppingen som hanns med. Det är inte klokt vilken tid det kan ta att köpa lite julklappar :-P

Rummet är i princip klart, ska bara sätta upp lite lister och måla några garderobsdörrar samt föra upp en stor Metallicalogga på väggen. Allt enligt önskemål från sonen.
Det här sista jobben är bara roliga att göra, annat var det att kånka gipsskivor, spackla och slipa. Fy f-n vad vi slet.

Nyåret kommer att bli lugnt och skönt hoppas jag. Jag kommer förmodligen stupa i soffan långt innan tolvslaget, men jag får väl be maken väcka mig i tid.

SYTYCK-utmaningen ligger i träda just nu, men jag lovar att ta nya tag efter nyåret. Då ska jag också börja jobba hårt med min och Mias vernissage som dyker upp i slutet av februari. DET ska bli kanonkul men jag återkommer lite senare med mer om det.

Ett gott Nytt År önskar jag alla som råkar läsa min lilla blogg. Vi hörs snart!

Och så har jag gjort klart en kofta med...

Nu är min svarta kofta äntligen klar. Den är stickad i Eskimo och är otroligt varm och skön nu när det är så kallt på jobbet.
Men det är ju ta mig sjuttsingen omöjligt att fota svart denna årstid... Jag tog ett par bråttombilder i fotostudion i morse men de blev inte heller bra. Jag kanske ska sluta sticka i svart och satsa på brandgult istället. Blir i alla fall lättare att fånga på bild...

Tyvärr hann jag inte sy i knapparna i morse så det fick bli en nödlösning med stor säkerhetsnål istället.
Mönstret kommer från Garnstudio/Drops.

Lite julkänsla

Årets julkort från den stora elektronikdistributören där jag jobbar...
(Min vän och kollega Mia står modell och har gjort layouten och undertecknad har stickat vantarna med kretskortsschema och fotat.)
Det var ett väldigt roligt uppdrag som resluterade i ett varmt och trevligt julkort, om jag får säga det själv....

SYTYCK dag 36.... eller jag, en panelhöna?

Nej, det blev ingen ihopsömnad i helgen.... Jag vet inte vad som flugit i mig. Topparna är klara och blockade, de ska bara sys ihop för att sedan vänta på sin kavaljer i trä. Kavaljeren har inte avslutat sin danskurs än så han kommer lite senare.

Jag känner mig för tillfället som en panelhöna som sitter och sitter utan att få dansa. Eller.... jag får ju dansa. Det är ju absolut ingen som hindrar mig förutom jag själv.
Känner mig nästan lika blyg som på skoldanserna.
Ska jag sitta här och vänta på att få bli uppbjuden eller ska jag våga dansa själv?
Jag vill ju men jag hittar inte takten.

- Kan du passa min väska medans jag dansar? hör jag kompisarna på "SoYouThinkYouCanKnit-dansen" fråga.
- Javisst! säger jag. - Jag har ju inget annat för mig.


Jag förstår inte min inbyggda resistans till att få klart mitt SYTYCK-projekt. Jag vet att det kommer att bli ett intressant alster, kanske till och med snyggt. Men, jag har haft betongfötter nästan från dag ett i SYTYCK och nu vill jag inget annat än att poppa och locka mig fram på fjäderlätta och spänstiga ben.
Jag spanar runt på mina danskollegor och ser dem virvla fram över golvet. Tittar lite avundsjukt på EvaL8 som dansar i samma stil som jag men som har lärt sig stilen perfekt. Hennes kofta är snart klar.
Eller Maria som hunnit med både discomuddar och discosjal redan.
Men tittar jag ännu mer noggrannt så ser jag faktiskt ganska många som trasslat ihop benen och snubblat med stegen de med.
Det är skönt att det inte bara är jag som dansar med två vänsterfötter... ;-P

SYTYCK dag 31.... eller får man använda andra material än garn?

Nu var det alldeles för länge sedan jag gjorde en uppdatering om hur mitt SoYouThinkYouCanKnitprojekt går.

Jag blockar små "toppar" för brinnande livet, hm....... jag började blocka dem för ett par veckor sedan och de sitter fortfarande fastnålade i underlaget.
DÅ kommer jag osökt in på funderingen; finns det någon övre gräns för hur länge man kan ha något på blockning? Finns det risk att man överblockar?!
Nä, jag ska i alla fall ta mig i kragen och sätta mig och sy ihop kreationen i helgen och sedan...

... sedan jag kommer ta projektet till en helt annan nivå. Jag kommer att inkludera ytterligare ett material. Dock ej garn eller något annat textilt, men det är organiskt i alla fall.
En liten hint får ni om ni tittar på bilden. Man skulle kunna säga att det är del två av stickbeskrivningen för projektet, men när man arbetar i detta nya material så heter det inte stickbeskrivning utan ritning.....

Ett återvinningsprojekt - en hyllning till mamma ♥

Igår hittade jag ett speciellt garnnystan i mina gömmor.

När jag 20 år fyllda flyttade hemifrån till min första lägenhet så fick jag överta ett gammalt överkast av min mamma.
Det hade ett gul-orange medaljongmönster och en tjock vit frans runtom.
Överkastet var inte vackert men fyllde sin funktion till dess att jag hade råd att köpa ett nytt. Då förpassades det gamla 60-talsöverkastet till ett skåp.
Överkastet har sedan följt mig genom livet. Inpackat i en påse, liggandes undanskuffat i något skåp.
När jag många år senare tog beslutet att slutligen slänga överkastet så var det med vemod i sinnet. Jag har aldrig riktigt gillat det, men jag kan bli väldigt nostalgisk emellanåt.

När jag för 10 år sedan träffade min man och vi fllyttade ihop så hade han med sig ett nästan identiskt överkast in till vårt gemensamma hem. Enda skillnaden var att det var helvitt.
Detta överkast var, till skillnad mot det gul-orangea, lite snyggare och det fick faktiskt användas ett par år innan även det fick gå samma öde till mötes - in i en plastpåse gömd i ett skåp...

För ett halvår sedan bestämde vi oss för att slänga bort det och plötsligt upptäckte jag att fransen hade lossnat lite och jag började dra. Till min förvåning bestod fransen inte av en massa småstumpar utan en lång sammanhängande snodd. Det slutade med att jag hade rullat ihop ett stort nystan av fransen och nystanet gick till garnsamlingen.

Igår så tog jag i alla fall fram nystanet och kom genast på vad jag skulle göra.

Jag tänker inte avslöja vad riktig ännu, men jag behövde i alla fall att leta fram en passande virknål till projektet och den som funkade bäst var min gröna virknål. Den har jag också fått av mamma. När jag flyttade hemifrån fick jag nämligen överta i stort sett alla hennes stickor och virknålar och de har hängt med sedan dess.

Nu har jag kommit några varv på väg och jag tror att slutresultatet kan bli fint.

Jag bara älskar min gröna virknål och trots att det inte är originalfransen jag virkar med så känns det som det här alstret får bli en hyllning till mamma ♥

Måste bara få visa...

Jag har fått en ny vän i bloggvärlden och vi har precis haft ett eget, privat litet byte.
Och igår när jag kom hem så hittade jag ett litet paket i brevlådan.

Jag kunde knappt bärga mig utan öppnade paketet så fort jag kommit innanför dörren.
Inuti låg en alldeles underbar necessär som hon sytt helt själv, bara för mig!
Tygvalet är klockrent och jag vet att jag kommer att ha stor användning av den. Den är så himla fin!


Tack snälla Pennysson, jag blev jätteglad!

SYTYCK dag 11.... eller mitt projekt tog ett Lappkast

Ni som har följt mitt lilla "SoYouThinkYouCanKnit-projekt" vet att det har funnits mycket frustration över allt från val av projekt till utförandet. Jag tappade helt enkelt stickglädjen över projektet och såg bara jobbigt, tråkigt framför mig.
Min halvcirkelsjal började iofs bra men den var så tråkig att göra och det kändes som om jag hade problem att följa Poppin' n' Lockin' koreografin.
Jag vill inte vara tråkig, jag vill vara lika cool som han på bilden här ovanför... Hur kommer jag dit?

Ni ska veta att detta är svåra danser att lära sig, hör bara;

"Locking är en av de äldre streetdancestilarna, en energisk, glad, svängig dansstil där man använder sk "points" och "locks". Där man pekar och använder armarna för att göra så kallade "locks"Locking dansar man till Funkmusik och man låter musiken influera rörelsen.
Popping är en streetdance stil som används i alla streetstilarna. Grunden i popping är en pop, som utförs på så sätt att man spänner en muskel snabbt och sedan kan man sedan kan använda för att göra effektfulla och häftiga streetdancekoreografier."
slappnar av igen. Rätt utfört ser detta mycket effektfullt ut och nästan som om dansaren får en stöt genom kroppen. Detta kan man sedan kan använda för att göra effektfulla och häftiga streetdancekoreografier."

Men efter att jag hade läst denna text kom det bara till mig. Jag ska sticka små lappar... som tredimensionella små toppar. Dessa ska jag sedan sy ihop till något. Kanske en kudde, kanske till en väska...
Ullcentrums grå-svarta garn gör sig fint om man sorterar topparna lite.

Så här ser lapparna/topparna ut när jag nålat upp dem. De är ca 4 cm i kvadrat. Förmodligen behöver jag nog stoppa dem med lite vadd eller ska jag kanske prova på att filta dem???

Vad tror ni? Är jag äntligen på rätt väg nu?

"Hångelkuddar"

Min goa och kreativa vän Mia och jag hade en kul stund idag och fotade hennes "hångelkudde".


Jag vet ingen som virkar så snabbt och så mycket som Mia och det här är hennes senaste alster: hångelkudden. Namnet är fortfarande under utveckling men jag tycker att det är klockrent.

Lägg den på filten i gräset eller i hängmattan och kryp ihop med din kära. Kudden är tillräckligt stor att rymma två förälskade huvuden. Eller var självisk och pallra upp den i favoritsoffan och ta en eftermiddagslur när solen sipprar mellan krukväxterna i fönstret.


Här kan du beställa din egen.

Tog en långpromenad och blev glad

Efter en lång och lat sommar försöker jag nu komma i form till vinterns skidåkning med hjälp av lååånga promenader.
I lördags gick jag istället för att ta bussen hem från syfestivalen. Det tog 95 minuter och om jag går hem från jobbet så får jag 1 timme och 20 minuters promenad. Det är inte illa.

När man promenerar så hittar man saker som man annars skulle missa. Stickgraffitti till exempel.

Den här fina skapelsen finns fastsatt på en liten vägbom längs Sörgårdsvägen i Spånga. Helt anonym och jag kan inte låta bli att undra om den som stickat och satt upp den bor i krokarna.
Jag går förbi en massa hus och tänker att "här kanske den mystiska stickerskan/stickaren bor. Det hänger i alla fall en virkad lampskärm i fönstret så det är ju inte omöjligt..."
Jag blir ju så nyfiken. Vem är det som lägger ner tid och energi på att glädja förbipasserande flanörer i Spånga?
Jag vill i alla fall ge den personen dagens ros, för jag blev i alla fall riktigt glad när jag såg den rödgråa stolputsmyckningen :-)

SYTYCK dag 1... eller vad hände med vinet...?

God morgon. Här kommer en liten rapport från invigningen igår kväll.

Satt efter matchen*) i favoritfåtöljen och provstickade på lappar och remsor under sena eftermiddagen och tittade på TV. Jag sa till min man några gånger att - snart är det dags :-)

- Kan du inte tjuvstarta? undrade han, men

- nej, så gör man inte sa jag.

Minuterna gick och jag fastnade vid något program när klockan plötsligt var 18.49!

- Jag har missat starten!" ropade jag. Min son tittade på mig och undrade förstås vilken start.

- So You Think You Can Knit, såklart!

- Vad är det?

Jag förklarade lite snabbt vad det gick ut på. Hur i hela friden kan han ha missat vad som är på G, undrade jag inom mig.

- Åh, vad du är nördig, säger han då. (Har jag berättat att han är 16 och det mesta jag gör är numera nördigt)

- It takes one to know one, kontrade jag med.

- Är du?

- Ja, det är du

- Ge sig

- Jag hör inte, säger jag (det verbala är inte på topp, men jag sa väl att han är 16...........? man måste ju tala så att de förstår, ha)

Ja, så fortsätter vi så där i nån minut - precis som vi brukar. Sonen gick - som vanligt - ut med segern och flaggan i topp och jag undrar - som vanligt - vad som hände.

Kollar på klockan igen 18:55. Nä nu jäklar, nu måste jag börja.

Tar mitt garn och stickor, som ligger framlagda i förväg och sätter igång. Några minuter går, en kvart. Det går ju bra det här. Vad kul det ska bli!

Ja, just det. Lite vitt vin skulle jag ju ha också. Springer ut till köket och öppnar kylskåpet...... :-(

Neeej, jag skulle ju ha köpt vin på vägen hem från syfestivalen. Inte en droppe finns hemma.

Ja så kan det gå när man stressar. Det får bli vin en annan dag istället.

Efter nån halvtimme ser alstret ut så här:
Svårt att gissa vad det är men det ska vara en halvcirkel. På den kommer jag sticka på remsor så att det till slut blir en stooor halvcirkel som funkar som sjal.
När det var dags att sova såg det ut så här:

*) Matchen ja, den var hur spännande som helst. Efter en hel del diskussioner med Stockholms förmodligen sämsta basketdomare åkte till slut tjejernas coach ut från planen med 2 tekniska och de fick då coacha sig själva.

De låg under med nästan 20 pinnar och hade dragit på sig några minuspoäng som straff för att coachen fick teknisk foul och hoppet såg ut att var ute. Men då tände de verkligen till och kämpade sig tillbaka till ledning! Jag har nog aldrig sett tjejerna så beslutsamma. Tyvärr drog de på sig ett par fouls så de rafflande slutminuterna gick inte deras väg utan de förlorade med 4 poäng. MEN, de var i alla fall moraliska segrare med domarna emot sig, ingen coach och en enorm kämparglädje när det väl gäller.

De lyckades till och med omvända några solnasupportrar så de satt och hejade på BG istället.

Go girls!

Måste bara visa mitt fina garn

Som sagt, köpte ju även garn hos Nina på Nysta igår och jag är bara så lycklig. Det är så fint, så fint.

End of Hollywood week

Nu börjar det närma sig. Hollywood week lider mot sitt slut och jag måste medge att det varit en slitsam vecka för mig.
Jag har kastats mellan hopp och förtvivlan i min iver att hitta ett popin' n' lockin' projekt som jag gillar.
Jag måste passa på att tacka ALLA RARA STICKERSKOR därute som gett mig tips, idéer, konkreta råd och inspiration till detta projekt. Utan er så skulle jag nog sitta och gråta just nu.

Igår spenderade jag en halv dag på Syfestivalen för att leta garn till danslektionerna.
Jag och Eva hängde på låset och strosade runt. Men efter en timme så var det så mycket folk att man fick baxa sig fram för att se något i montrarna.
Som vanligt var det för lite garn och för mycket skrufs som scrapbookingpryttlar och patchworklappar. Detta är då min högst privata uppfattning och jag menar inte att trampa någon som gillar dessa hobbies på tårna. Jag ville bara ha mer utrymme för GARN!
Av de garner som såldes var det dessutom lite för mycket knirkigt och gnissligt acrylgarn, men tack och lov hittade jag en hel del underbart vackert ulligt och gulligt garn också.
Av Nina på Nysta köpte jag fyra härvor Debbie Bliss Donegal Tweed Chunky i grått och rött.
Och på Ullcentrum hittade jag 2-trådig ull till mitt dansprojekt. 2-trådig fin ull i svart/grått.
Vackert, vackert!

Jag har suttit och provstickat lappar hela kvällen igår och nu på morgonen.
Stickat och repat upp, stickat och repat upp. Påminner mig mer om dansen Jenka än Popin' n' Lockin'...

Nu ska jag snart åka och se matchen mellan Luleå basketgymnasium och Solna. Dottern är nere och spelar och det ska bli så skönt att få träffa henne igen. Om än för en liten stund.

Snart går startskottet och då sitter jag redo.
Mitt garn, min beskrivning och ett glas vitt för att fira att jag är på G.

Kör hårt nu stickvänner och lycka till!

Hjälp... mottages tacksamt

Nu har jag funderat och funderat på vad jag ska ta mig an för något projekt till SYTYCK (So You Think You Can Knit) men jag kommer ingenstans.
Jag hamnade ju i Poppin' n' Lockin' gruppen och beskrivningen är denna;
"En rörelse i taget.
Modulstickning av olika slag har blivit din stil. Man blir färdig många gånger i varje projekt. Om du stickar eller syr ihop är helt upp till dig, men du stickar småbitar av något slag. Montering är också en konst och du är mästaren. Det här är en ganska löst definierad stil, med stort utrymme för egna tolkningar, men varje del står för sig och är skild från biten intill. Du är Dominostickerska eller monteringsfantast"

Jag har letat, googlat och browsat på Ravelry men hittar inget jag blir sugen på att göra.
Jag vill göra något rejält, alltså inga muddar eller grytlappar utan helst ett plagg eller i nödfall en sjal.

Dominostickning är jag inte så förtjust i och det stickade blir ofta lite plottrigt i min smak...

Nu måste jag säga att detta är fantastiska konstverk och vackert komponerat men jag skulle aldrig sätta på mig något liknande. Och målet med denna utmaning är ett alster som jag kommer att använda.

Jag tror helt enkelt att jag måste göra det hela på mitt eget sätt, domino eller lappteknik fast i en minimalistisk färgskala. Kanske grått i grått eller något liknande.

Till slut hittade jag ett par modeller som gav mig lite mersmak...

Tror ni detta kan vara något för mig eller ska jag gå på en sjal istället? Lady Eleanor har alltid legat på "måstegöralistan" men den har jag påbörjat en gång så det känns lite fuskigt och inte som en utmaning.

Kan man göra något av remsor istället?

Vad tycker ni? Är det någon vänlig själ därute som har något förslag på ett passande projekt med minimalistisk färgskala? Jag börjar få lite panik och jag behöver nog hjälp......................

Jag har fått min utmaning!

Åh Lisa, vilken kvinna! Jag har precis öppnat mitt mail med min utmaning från SoYouThinkYouCanKnit och det är inte klokt vilket jobb hon har gjort! Hon måste ha lusläst min blogg för att bilda sig en uppfattning om vilken typ av stickerska jag är. Och hon har så rätt, så rätt!

Så här skrev hon i min utmaning:

"Din utmaning blir att dansa POPPIN’ & LOCKIN’
Du var en svår nöt att knäcka du med! Det är så många stickerskor som
kan så mycket, att ni ju utmanar er själva hela tiden – så vad har jag
då att komma med. Jag såg många hela, fina, färdiga projekt i din
blog. Du väljer oftast att visa när det är färdigt precis som jag.
Samtidigt säger du att du aldrig skulle klara att göra samma sak om
och om igen (ang. din väns alla virkade blommor). Så att ge dig
poppin’ & lockin’ borde bara kännas elakt… Men! Där hittar jag
utmaningen, för jag känner igen mig i dig och dina val av projekt! Att
montera var förfärligt och jag ville ju sticka – inte sy! Sedan
tvingades jag till en omöjlig söm i drömkoftan – och klarade det! Vad
häftigt snyggt det kunde bli! DET vill jag att du ska känna! Jag vill
se dig leta i dominostickning eller modulstickning (Du är ju flink som
attan med virknålen som freestylar ihop ett par vantar med broderi
bara så där!) eller att du utforskar monteringssömmar för att hitta
den perfekta monteringen! Stort eller litet projekt är helt upp till
dig, men min förhoppning är att du ska få känna dig nöjd med många små
projekt i projektet!"

Du har rätt Lisa, min första tanke var "himmel, jag bara hatar att montera och nu ska jag montera mig igenom en hel utmaning... :-P"

Men efter lite funderande och grubblande så spann hjärnan loss och nu ser jag riktigt fram emot detta. Det ska bli så himla roligt.

Tusen tack Lisa, ditt engagemang är helt enormt!

Norosockor klara!.... och vantar med.....

Igår var en bra dag för fotografering. Jag fick massor gjort; både jobbfoto och privat.
Norosockorna är som sagt klara och fick sig en tur i det blå.
Ser ni förresten flygplanet till vänster om mitt vänstra ben på bilden ovanför? Det råkade flyga förbi just som jag knäppte bilden. Nu är det i och för sig inget märkvärdigt. Flyget går förbi mååånga gånger om dagen. Bor man näst intill Bromma flygplats så tillhör planen nästan en del av ekosystemet ;-)

Sonen undrade om det verkligen skulle vara en grå och en grön tå. "Sockorna matchar ju inte..."

Sen började jag också på ett par vantar i söndags. De räcker en lång bit upp på armen för att skydda lite mot kylan när jag har en jacka/kappa utan mudd i ärmen. Det brukar ju alltid blåsa rakt upp/in i ärmen och då kan det vara skönt att vara skyddad av lite fint ullgarn. Långvantarna blev helt klara sent igår så jag ska se om jag kan få sonen eller maken att fota dem på mig. Det är ju lite svårt att fota sig själv, speciellt med vantar på...

Öppet hus hos Nysta = garnfynd!

Igår var Eva och jag på Konstnärshuset för att gå på Nysta-Ninas öppet hus. Vi hängde i stort sett på låset och det första som fångade mina ögon, när jag kom in, var några lådor med Debbie Bliss Donegal Tweed Aran för 20 kr nystanet!! Dessutom fanns mina favvofärger kvar, så det blev 6 nystan rött och 12 nystan grönt.
- Och vad ska det bli av det då?, frågade Eva.
- En röd mössa!..... och kanske nån slags tröja av de resterande 16 nystanen.... Vem vet?

Sen botaniserade vi runt och tog en fika tillsammans med alla andra som kom dit. Hur trevligt som helst!
Så här lycklig blir i alla fall Eva när hon får kombinera garnshopping med stickning och fika.
Tyvärr var kameran inte lika lycklig så det blev inte fler bilder än så här.

Norosockorna är klara

Fast jag har bara hunnit fota den första. Och inte har jag fäst några trådar än... Men fin blev den.

Tyvärr kan jag inte säga detsamma om min hall. Det ser ut som en återvinningsstation där. Inte ens lite oskärpa kunde dölja det. Så håll fokus på sockan bara!

Riddarmaskan har kommit för att stanna

Min helg har varit helt perfekt!. Först kom Erica med pojkvän i fredags för att stanna hela helgen. Det var inte så länge sedan hon for upp till Luleå igen, men det är alltid lika mysigt att få träffa henne.
Sen i söndags så tog jag mod till mig och åkte, tillsammans med Eva, till Riddersviks café för att träffa några stickerskor som ville försöka få igång ett stickcafé i Västerort. Och det var hur trevligt som helst!

Det var jättekul att få träffa alla livs levande. Flera har jag bekantat mig lite med tidigare, men bara via deras bloggar. Att nu få sitta tillsammans och fika, prata och sticka var jättekul och jag ser fram till att traffa er ígen.

Är du sugen att vara med? Kom då till Riddersviks café i Hässelby varannan söndag kl 11. Riddarmaskan har redan fått en egen blogg :-)

Tack Boel, Marie, Gunilla, Eva, Britt-Marie, Linda, Metta och Britt-Marie för en jättetrevlig dag i härligt väder!

Jo förresten, vad stickade jag på då? Ja, jag började på en socka i Kureyon Sock, men som alla vet så är det lätt att tappa bort sig när man samtidigt sitter och pratar och har trevligt, så det slutade med att jag repade upp den.

Sen när jag kom hem så startade jag om igen och nu blir det en enkel, randig socka i hemsnickrat mönster

Nu har jag också anmält mig!

Nu har jag precis anmält mig till SoYouThinkYouCanKnit! Jag tycker att det ska bli så himla kul det här och jag hoppas att vi blir många som kommer att deltaga!
Kan ni gissa vilken dansstil jag anmälde mig i?

Nya tag

Nu var det alldeles för länge sen jag skrev något här. Mitt senaste inlägg var i det dystraste laget, men lite så har min sommar sett ut i år. Den har varit kantad av sjukdomar på många fronter tyvärr.
Men nu längtar jag efter en skön och krispigt klar höst som inbjuder till att använda mer stickade plagg.
Jag är ingen älskare av stickade sommarplagg så hösten är alltid välkommen när den kommer.
Såg igår på Stickfrossas blogg om SoYouThinkYouCanKnit, ett jättekul projekt som Visa Lisa dragit igång.
Jag funderar starkt på att anmäla mig.

Sticklustan har varit lite låg i sommar men jag har virkat lite istället. Just nu håller jag på att avsluta en virkad sjal i ett kanonfint "mormorsrutemönster" som Frisky Frog varit så snäll att dela med sig av. Mönstret hittade jag här.

Jag kom på att det nog skulle vara coolt och himmelskt mjukt att göra en i mohair istället så jag åkte iväg och köpte mig ett par nystan KidSilk Haze i färgen 632-Hurricane. Jag virkar den till min 18-åriga dotter och eftersom hon älskar blått så var färgvalet självklart!

Efter lite test med olika storlekar på virknål så blev det till slut snyggast att virka i dubbelt garn och virknål nr 5.
So far so good.................

Jag har alltid tyckt att KidSilk Haze är ett drygt garn. Jag menar, det är ju 210 m i ett nystan och i vanliga fall tar det en stund att sticka sig igenom ett. Men nu när jag virkade så bara slukade virknålen garn och när de två nystanen var till enda så var inte sjalen större än en liten scarf.
Köpte 4 nystan till och nu har jag nog fått till en acceptabel storlek på sjalen...... 6 nystan och 654 kr senare........
Det blev liiiite dyrare än jag tänkt mig men jag är säker på att dottern blir glad. Jag ska ge henne den i helgen när hon kommer hem till Stockholm på besök.
Men Erica...... tappar du bort den så vet jag inte vad jag gör.... ;-)

Vill inte mer

Ringde återigen doktorn och förklarade att "nu orkar jag inte längre". Jag blev ju, som jag tidigare skrivit om, sjuk efter midsommarhelgen, med muskelvärk, hög feber, halsont och tungt att andas och sen var jag riktigt jäkla skithängig i två veckor efter. Sedan har det klingat av långsamt. Men jag har fortfarande torrhosta, blir jätteandfådd när jag rör mig och har en skum, molande värk över ryggen.
Till råga på allt så fick jag i helgen höra att en person som var sjuk under midsommarfesten precis då kommit hem från Spanien/Frankrike... Hmmmm, svinaflunsa var det första som jag kom att tänka på. Himmel! Är det det jag fått???

Började läsa som en tok på Internet och symptomen stämde. Men sen bestämde jag mig för att sluta få panik. TIdningarna haussar ju upp allting till jätteproportioner. Det är ju nyhetstorka så vad ska de annars skriva om. Det värsta var ju över, Men den sista veckans smärta och andfåddhet känns ändå inte bra så jag ringde vårdcentralen för säkerhets skull coh frågade vad jag skulle göra.
De sa att jag inte behövde oroa mig.
-Du är ju bättre nu och det kan ha varit svininfluensa du haft eller så var det en vanlig influensa. Det är inget vi har resurser att testa nu, men om du blir sämre igen så får du höra av dig.
-Men, sa jag, jag är ju sämre. Andfåddheten är värre och smärtan över ryggen med. Kan jag ha fått nåt skräp i lungorna?
-Suck, ja det är ju teoretiskt möjligt men du har ju ingen feber.
-Så du menar att allt är som det ska och jag inte behöver oroa mig mer då?
-Ja, jo, nja, alltså...., man kan ju förståss inte säga säkert på telefon. Hm.... det kanske är bäst att du kommer ner och får träffa en doktor i alla fall. Men kan du komma till entrén på baksidan så släpper vi in dig den vägen.
-Varför då? Jag var ju i stort sett frisk, tolkade jag dig nyss. Är det svininfluensa du tror jag har nu...???!
-Nej, men vi måste vara på den säkra sidan i såna här fall.

Okej. Nyss skulle jag inte oroa mig och nu rustar vårdcentralen för eventuell svinpest. Van f-n ska man tro? Men, jag tog i alla fall bussen ner till vårdcentralen och blev insläppt, av en sköterska ikädd infektionsrock, munskydd och visir, genom pestslussen vidare in på eget rum.
-Det är för säkerhets skull, sa hon.
Efter en stund kom doktorn, dock utan skyddsdräkt, och började ställa frågor. Efter fem minuter sa hon att:
-Du är inte smittbärande nu i alla fall så vi går in på mitt vanliga rum istället.

Hon lyssnade på lungorna och sa att det hördes lite pipande: -Så det är nog astma, sa hon.
-Men, sa jag, det känns absolut inte som astma (jag hade astma som yngre och det påminde inte alls om detta).

-Nej, men astma kan yttra sig på olika sätt så du ska få inhalera lite medicin så ska vi se att du snart mår bättre.

En halvtimma senare efter ytterligare utandnings tester så tycker hon sig kunna se att utandningskraften är större än innan.

-Ja, det var astma, så då skriver jag ut lite Bricanyl till dig så ska du se att det blir bättre snart.
-Men, sa jag, det känns inte bättre. Jag är fortfarande väldigt andfådd och trycket över ryggen gör lika ont.
-Ja men du behöver inhalera i flera dagar innan det blir bättre.

Nu började jag bli riktigt irriterad och förklarade att medicinen inte gjort mig bättre alls. -Är du helt säker på att det inte kan vara något annat, frågade jag då. -Det jag sökte för har inte förbättrats ett dugg av medicinen.
-Hm, nja, suck..., vi skulle kanske ta några andra prover oxå. Jag tänkte bl a på ett prov för att se om du eventuellt kan ha fått en blodpropp i lungan.
-Va??????? Menar du allvar?
-Ja, men det är bara för att kunna utesluta en blodpropp. Du får svar om ett dygn.

Gissa om jag gick och oroade mig under detta dygn, men igår ringde hon och sa att det inte var någon blodpropp (puh) men att det med stor sannolikhet var lunginflammation. SÅ, jag hämtade ut min antibiotika och nu hoppas jag att den ska hjälpa. Känner mig pissdålig idag med men man får väl ha tålamod.

Det har varit många turer fram och tillbaka och jag ger ärligt tala blanka sjutton i om det var svinaflunsa eller inte. Det enda som jag bryr mig om är hur jäkla jobbigt att gå till vårdcentralen. Man måste f-n vara frisk för att orka stå på sig. Jag tycker synd om alla gamla människor som kanske inte har kraft att stå på sig.

Jag har ju haft roligt oxå...

Mitt förra inlägg lät nog lite väl gnälligt så jag måste passa på att berätta om några små trevliga händelser också.

Tidigt härom morgonen följde jag med min dotter till vaccinationscentralen för att få spruta inför hennes resa till Turkiet snart. Efteråt satte vi oss på Waynes Coffee och tog en morgonfika innan jobbet. Chailatte till dottern och Islatte till mig. Så himla gott och mysigt. Det är så sällan jag träffar henne nuförtiden eftersom hon pluggar på annan ort.

Igår kom sonen oväntat hem till oss (han bor egentligen hos sin pappa den här veckan) och frågade om vi inte kunde se något kul på TV. Eftersom både han, jag och min man älskar The Big Bang Theory så var valet solklart. Naturligtvis hade vi ett antal avsnitt inspelade så det blev ett par timmar med Sheldon och hans nördiga vänner på TV. Jag har faktiskt träningsvärk i magen idag :-)

Livet har sina goda stunder...

We're on an a road to nowhere

Nu var det en hel månad sen jag senast skrev något här. Tiden går fort när man har roligt, brukar man säga, men så himla roligt har jag inte haft det. Eller med undantag för några dagar...
Två dagar efter midsommar blev jag förkyld. Låter banalt kan man tycka men denna förkylning var något som Hin håle måste ha kastat på mig. Passande nog hade jag och maken påbörjat vår efterlängtade bilsemester i Norge så det blev sex dagar med feberfrossa och en hals som gjorde så infernaliskt ont bara jag andades. TIll råga på det så tältade vi.
Att tälta med ömsom kyla ömsom tropisk hetta var ingen enkel match. Min kära man packade in mig i alla kläder jag hade, mössa (egenstickad förstås) i sovsäcken med extra filtar och utanpå alltihopa en aluminiumfilt, ni vet en sån där som är bra att ha i fickan om man blir strandsatt på ett fjäll i snöstormen. Jag såg ut som ett fiskpaket i ugn men blev lite varmare i alla fall. Det höll i sig ett par timmar och sen började jag plötsligt paniksvettas som besatt. Att försöka komma ut ur fiskpaketet så fort som jag behövde gick inte! Dragkedjan i sovsäcken fastnade och jag fick panik och började kasta mig av och an i tältet och svära - mitt i natten. Jag tror nog att jag väckte några av våra tyska campinggrannar i alla fall. Mannen ryckte ut igen och befriade mig till slut från mitt fängelse.
Sen tror jag att Alvedon och liknande måste vara vätskedrivande som tusan. Jag ljuger inte, men jag var tvungen att springa ut och kissa en gång i timmen hela natten igenom... Ritsh - tältdragkedja upp, Ritsh - tältdragkedja ner, mannen höll nog på att bli galen av allt prasslande och hostande nätterna igenom, men underbar som han är så klagade han aldrig.

Väl hemma igen så blev hostan värre och värre och nu är jag inne på min fjärde vecka med besvär. Jag har ingen ork alls och blir helt andfådd bara jag går 30 meter. Undrar om det har gått ner i lungorna tro?
Det har inte ens energi till att sticka och då är det illa.

WWKiP Day 2009

Detta evinnerliga regn. Här hade Mia och jag sett fram emot en WWKiP Day på en filt i parken på Mariatorget men icke sa nicke! Som tur var fanns det en reservplan. Snälla Maria hade ställt upp bord och stolar i butiken för oss som ville sticka publikt och vi droppade in en efter en, glada att få komma in i goa värmen och sticka och ta en fika.
Det var nästan lika fullt som på Marias stickcaféer och det var, som alltid, jättekul att få se vad alla håller på med. Träffade bl a Eldstickan som höll på med sin vackra kofta.
Mia, som aldrig varit på ett stickcafé tidigare stormtrivdes men hon var så himla koncentrerad på sin Februari Lady Sweater så hon försvann då och då in i sin värld :-P
Appropå February Lady Sweater så hade Linda på sig sin och den var så otroligt snygg!

Det är så kul att träffas och sitta med sin stickning/virkning i en så inspirerande miljö som Marias Garn är. Ömsom sitter man koncentrerad och stickar, ömsom sitter man och tittar runt på hyllorna och drömmer om nästa projekt, och nästa och nästa.................... Sedan däremellan sitter man och pratar och skrattar med alla som är där, och det är det som är den riktiga tjusningen, att få lära känna nya bekantskaper och diskutera allt mellan himmel och jord... och stickning så klart!

Tack Maria!

Hemlis5-paket

Vad är detta? En korg med äpplen till midsommar eller? Nej, det är mitt urvackra paket från min hemlisvän Merja i Finland!

Det första jag ser när jag tyfter på locket är ett ursnyggt blågrönt handfärgat garn från Tavastehus, "Mokka Sukka". Garnet innehåller en massa nyttigheter som E- och A-vitaminer, jojobaolja och aloe. Mina händer kommer bli som en bebis. Jag ska genast sticka mig ett par fina sockor att matcha jeansen med.

Sedan hittade jag ett annat sock- eller varför inte scarfgarn från Finska Novita. Ljuvliga nyanser i grönt och rosa får det att nästan vattnas i munnen.

Mmmmm, lite god choklad hittade jag också. Den tog slut fort :-)

Och sist, men absolut inte minst, hittade jag ett magasin (också det från Novita) med massor av beskrivningar på somriga plagg åt vuxna och barn.

Det här kommer bli mitt livs utmaning, magasinet är helt och hållet på finska!! :-P

Det ska bli jättespännande. Tidigare har jag stickat efter engelska, tyska och danska beskrivningar, men de språken ligger lite närmare min kunskapsnivå än finska. MEN, vi har ju Ravelry!!! Världens trevligaste och hjälpsammaste community. Sedan har jag ett par finsktalande tjejer på mitt jobb och de kanske kan hjälpa till annars har Merja lovat att ge mig lite hjälp.

Tack än en gång Merja för dina fina och roliga paket! Det har varit jätteroligt!