SYTYCK dag 31.... eller får man använda andra material än garn?

Nu var det alldeles för länge sedan jag gjorde en uppdatering om hur mitt SoYouThinkYouCanKnitprojekt går.

Jag blockar små "toppar" för brinnande livet, hm....... jag började blocka dem för ett par veckor sedan och de sitter fortfarande fastnålade i underlaget.
DÅ kommer jag osökt in på funderingen; finns det någon övre gräns för hur länge man kan ha något på blockning? Finns det risk att man överblockar?!
Nä, jag ska i alla fall ta mig i kragen och sätta mig och sy ihop kreationen i helgen och sedan...

... sedan jag kommer ta projektet till en helt annan nivå. Jag kommer att inkludera ytterligare ett material. Dock ej garn eller något annat textilt, men det är organiskt i alla fall.
En liten hint får ni om ni tittar på bilden. Man skulle kunna säga att det är del två av stickbeskrivningen för projektet, men när man arbetar i detta nya material så heter det inte stickbeskrivning utan ritning.....

Ett återvinningsprojekt - en hyllning till mamma ♥

Igår hittade jag ett speciellt garnnystan i mina gömmor.

När jag 20 år fyllda flyttade hemifrån till min första lägenhet så fick jag överta ett gammalt överkast av min mamma.
Det hade ett gul-orange medaljongmönster och en tjock vit frans runtom.
Överkastet var inte vackert men fyllde sin funktion till dess att jag hade råd att köpa ett nytt. Då förpassades det gamla 60-talsöverkastet till ett skåp.
Överkastet har sedan följt mig genom livet. Inpackat i en påse, liggandes undanskuffat i något skåp.
När jag många år senare tog beslutet att slutligen slänga överkastet så var det med vemod i sinnet. Jag har aldrig riktigt gillat det, men jag kan bli väldigt nostalgisk emellanåt.

När jag för 10 år sedan träffade min man och vi fllyttade ihop så hade han med sig ett nästan identiskt överkast in till vårt gemensamma hem. Enda skillnaden var att det var helvitt.
Detta överkast var, till skillnad mot det gul-orangea, lite snyggare och det fick faktiskt användas ett par år innan även det fick gå samma öde till mötes - in i en plastpåse gömd i ett skåp...

För ett halvår sedan bestämde vi oss för att slänga bort det och plötsligt upptäckte jag att fransen hade lossnat lite och jag började dra. Till min förvåning bestod fransen inte av en massa småstumpar utan en lång sammanhängande snodd. Det slutade med att jag hade rullat ihop ett stort nystan av fransen och nystanet gick till garnsamlingen.

Igår så tog jag i alla fall fram nystanet och kom genast på vad jag skulle göra.

Jag tänker inte avslöja vad riktig ännu, men jag behövde i alla fall att leta fram en passande virknål till projektet och den som funkade bäst var min gröna virknål. Den har jag också fått av mamma. När jag flyttade hemifrån fick jag nämligen överta i stort sett alla hennes stickor och virknålar och de har hängt med sedan dess.

Nu har jag kommit några varv på väg och jag tror att slutresultatet kan bli fint.

Jag bara älskar min gröna virknål och trots att det inte är originalfransen jag virkar med så känns det som det här alstret får bli en hyllning till mamma ♥

Måste bara få visa...

Jag har fått en ny vän i bloggvärlden och vi har precis haft ett eget, privat litet byte.
Och igår när jag kom hem så hittade jag ett litet paket i brevlådan.

Jag kunde knappt bärga mig utan öppnade paketet så fort jag kommit innanför dörren.
Inuti låg en alldeles underbar necessär som hon sytt helt själv, bara för mig!
Tygvalet är klockrent och jag vet att jag kommer att ha stor användning av den. Den är så himla fin!


Tack snälla Pennysson, jag blev jätteglad!

SYTYCK dag 11.... eller mitt projekt tog ett Lappkast

Ni som har följt mitt lilla "SoYouThinkYouCanKnit-projekt" vet att det har funnits mycket frustration över allt från val av projekt till utförandet. Jag tappade helt enkelt stickglädjen över projektet och såg bara jobbigt, tråkigt framför mig.
Min halvcirkelsjal började iofs bra men den var så tråkig att göra och det kändes som om jag hade problem att följa Poppin' n' Lockin' koreografin.
Jag vill inte vara tråkig, jag vill vara lika cool som han på bilden här ovanför... Hur kommer jag dit?

Ni ska veta att detta är svåra danser att lära sig, hör bara;

"Locking är en av de äldre streetdancestilarna, en energisk, glad, svängig dansstil där man använder sk "points" och "locks". Där man pekar och använder armarna för att göra så kallade "locks"Locking dansar man till Funkmusik och man låter musiken influera rörelsen.
Popping är en streetdance stil som används i alla streetstilarna. Grunden i popping är en pop, som utförs på så sätt att man spänner en muskel snabbt och sedan kan man sedan kan använda för att göra effektfulla och häftiga streetdancekoreografier."
slappnar av igen. Rätt utfört ser detta mycket effektfullt ut och nästan som om dansaren får en stöt genom kroppen. Detta kan man sedan kan använda för att göra effektfulla och häftiga streetdancekoreografier."

Men efter att jag hade läst denna text kom det bara till mig. Jag ska sticka små lappar... som tredimensionella små toppar. Dessa ska jag sedan sy ihop till något. Kanske en kudde, kanske till en väska...
Ullcentrums grå-svarta garn gör sig fint om man sorterar topparna lite.

Så här ser lapparna/topparna ut när jag nålat upp dem. De är ca 4 cm i kvadrat. Förmodligen behöver jag nog stoppa dem med lite vadd eller ska jag kanske prova på att filta dem???

Vad tror ni? Är jag äntligen på rätt väg nu?

"Hångelkuddar"

Min goa och kreativa vän Mia och jag hade en kul stund idag och fotade hennes "hångelkudde".


Jag vet ingen som virkar så snabbt och så mycket som Mia och det här är hennes senaste alster: hångelkudden. Namnet är fortfarande under utveckling men jag tycker att det är klockrent.

Lägg den på filten i gräset eller i hängmattan och kryp ihop med din kära. Kudden är tillräckligt stor att rymma två förälskade huvuden. Eller var självisk och pallra upp den i favoritsoffan och ta en eftermiddagslur när solen sipprar mellan krukväxterna i fönstret.


Här kan du beställa din egen.

Tog en långpromenad och blev glad

Efter en lång och lat sommar försöker jag nu komma i form till vinterns skidåkning med hjälp av lååånga promenader.
I lördags gick jag istället för att ta bussen hem från syfestivalen. Det tog 95 minuter och om jag går hem från jobbet så får jag 1 timme och 20 minuters promenad. Det är inte illa.

När man promenerar så hittar man saker som man annars skulle missa. Stickgraffitti till exempel.

Den här fina skapelsen finns fastsatt på en liten vägbom längs Sörgårdsvägen i Spånga. Helt anonym och jag kan inte låta bli att undra om den som stickat och satt upp den bor i krokarna.
Jag går förbi en massa hus och tänker att "här kanske den mystiska stickerskan/stickaren bor. Det hänger i alla fall en virkad lampskärm i fönstret så det är ju inte omöjligt..."
Jag blir ju så nyfiken. Vem är det som lägger ner tid och energi på att glädja förbipasserande flanörer i Spånga?
Jag vill i alla fall ge den personen dagens ros, för jag blev i alla fall riktigt glad när jag såg den rödgråa stolputsmyckningen :-)

SYTYCK dag 1... eller vad hände med vinet...?

God morgon. Här kommer en liten rapport från invigningen igår kväll.

Satt efter matchen*) i favoritfåtöljen och provstickade på lappar och remsor under sena eftermiddagen och tittade på TV. Jag sa till min man några gånger att - snart är det dags :-)

- Kan du inte tjuvstarta? undrade han, men

- nej, så gör man inte sa jag.

Minuterna gick och jag fastnade vid något program när klockan plötsligt var 18.49!

- Jag har missat starten!" ropade jag. Min son tittade på mig och undrade förstås vilken start.

- So You Think You Can Knit, såklart!

- Vad är det?

Jag förklarade lite snabbt vad det gick ut på. Hur i hela friden kan han ha missat vad som är på G, undrade jag inom mig.

- Åh, vad du är nördig, säger han då. (Har jag berättat att han är 16 och det mesta jag gör är numera nördigt)

- It takes one to know one, kontrade jag med.

- Är du?

- Ja, det är du

- Ge sig

- Jag hör inte, säger jag (det verbala är inte på topp, men jag sa väl att han är 16...........? man måste ju tala så att de förstår, ha)

Ja, så fortsätter vi så där i nån minut - precis som vi brukar. Sonen gick - som vanligt - ut med segern och flaggan i topp och jag undrar - som vanligt - vad som hände.

Kollar på klockan igen 18:55. Nä nu jäklar, nu måste jag börja.

Tar mitt garn och stickor, som ligger framlagda i förväg och sätter igång. Några minuter går, en kvart. Det går ju bra det här. Vad kul det ska bli!

Ja, just det. Lite vitt vin skulle jag ju ha också. Springer ut till köket och öppnar kylskåpet...... :-(

Neeej, jag skulle ju ha köpt vin på vägen hem från syfestivalen. Inte en droppe finns hemma.

Ja så kan det gå när man stressar. Det får bli vin en annan dag istället.

Efter nån halvtimme ser alstret ut så här:
Svårt att gissa vad det är men det ska vara en halvcirkel. På den kommer jag sticka på remsor så att det till slut blir en stooor halvcirkel som funkar som sjal.
När det var dags att sova såg det ut så här:

*) Matchen ja, den var hur spännande som helst. Efter en hel del diskussioner med Stockholms förmodligen sämsta basketdomare åkte till slut tjejernas coach ut från planen med 2 tekniska och de fick då coacha sig själva.

De låg under med nästan 20 pinnar och hade dragit på sig några minuspoäng som straff för att coachen fick teknisk foul och hoppet såg ut att var ute. Men då tände de verkligen till och kämpade sig tillbaka till ledning! Jag har nog aldrig sett tjejerna så beslutsamma. Tyvärr drog de på sig ett par fouls så de rafflande slutminuterna gick inte deras väg utan de förlorade med 4 poäng. MEN, de var i alla fall moraliska segrare med domarna emot sig, ingen coach och en enorm kämparglädje när det väl gäller.

De lyckades till och med omvända några solnasupportrar så de satt och hejade på BG istället.

Go girls!

Måste bara visa mitt fina garn

Som sagt, köpte ju även garn hos Nina på Nysta igår och jag är bara så lycklig. Det är så fint, så fint.

End of Hollywood week

Nu börjar det närma sig. Hollywood week lider mot sitt slut och jag måste medge att det varit en slitsam vecka för mig.
Jag har kastats mellan hopp och förtvivlan i min iver att hitta ett popin' n' lockin' projekt som jag gillar.
Jag måste passa på att tacka ALLA RARA STICKERSKOR därute som gett mig tips, idéer, konkreta råd och inspiration till detta projekt. Utan er så skulle jag nog sitta och gråta just nu.

Igår spenderade jag en halv dag på Syfestivalen för att leta garn till danslektionerna.
Jag och Eva hängde på låset och strosade runt. Men efter en timme så var det så mycket folk att man fick baxa sig fram för att se något i montrarna.
Som vanligt var det för lite garn och för mycket skrufs som scrapbookingpryttlar och patchworklappar. Detta är då min högst privata uppfattning och jag menar inte att trampa någon som gillar dessa hobbies på tårna. Jag ville bara ha mer utrymme för GARN!
Av de garner som såldes var det dessutom lite för mycket knirkigt och gnissligt acrylgarn, men tack och lov hittade jag en hel del underbart vackert ulligt och gulligt garn också.
Av Nina på Nysta köpte jag fyra härvor Debbie Bliss Donegal Tweed Chunky i grått och rött.
Och på Ullcentrum hittade jag 2-trådig ull till mitt dansprojekt. 2-trådig fin ull i svart/grått.
Vackert, vackert!

Jag har suttit och provstickat lappar hela kvällen igår och nu på morgonen.
Stickat och repat upp, stickat och repat upp. Påminner mig mer om dansen Jenka än Popin' n' Lockin'...

Nu ska jag snart åka och se matchen mellan Luleå basketgymnasium och Solna. Dottern är nere och spelar och det ska bli så skönt att få träffa henne igen. Om än för en liten stund.

Snart går startskottet och då sitter jag redo.
Mitt garn, min beskrivning och ett glas vitt för att fira att jag är på G.

Kör hårt nu stickvänner och lycka till!

Hjälp... mottages tacksamt

Nu har jag funderat och funderat på vad jag ska ta mig an för något projekt till SYTYCK (So You Think You Can Knit) men jag kommer ingenstans.
Jag hamnade ju i Poppin' n' Lockin' gruppen och beskrivningen är denna;
"En rörelse i taget.
Modulstickning av olika slag har blivit din stil. Man blir färdig många gånger i varje projekt. Om du stickar eller syr ihop är helt upp till dig, men du stickar småbitar av något slag. Montering är också en konst och du är mästaren. Det här är en ganska löst definierad stil, med stort utrymme för egna tolkningar, men varje del står för sig och är skild från biten intill. Du är Dominostickerska eller monteringsfantast"

Jag har letat, googlat och browsat på Ravelry men hittar inget jag blir sugen på att göra.
Jag vill göra något rejält, alltså inga muddar eller grytlappar utan helst ett plagg eller i nödfall en sjal.

Dominostickning är jag inte så förtjust i och det stickade blir ofta lite plottrigt i min smak...

Nu måste jag säga att detta är fantastiska konstverk och vackert komponerat men jag skulle aldrig sätta på mig något liknande. Och målet med denna utmaning är ett alster som jag kommer att använda.

Jag tror helt enkelt att jag måste göra det hela på mitt eget sätt, domino eller lappteknik fast i en minimalistisk färgskala. Kanske grått i grått eller något liknande.

Till slut hittade jag ett par modeller som gav mig lite mersmak...

Tror ni detta kan vara något för mig eller ska jag gå på en sjal istället? Lady Eleanor har alltid legat på "måstegöralistan" men den har jag påbörjat en gång så det känns lite fuskigt och inte som en utmaning.

Kan man göra något av remsor istället?

Vad tycker ni? Är det någon vänlig själ därute som har något förslag på ett passande projekt med minimalistisk färgskala? Jag börjar få lite panik och jag behöver nog hjälp......................

Jag har fått min utmaning!

Åh Lisa, vilken kvinna! Jag har precis öppnat mitt mail med min utmaning från SoYouThinkYouCanKnit och det är inte klokt vilket jobb hon har gjort! Hon måste ha lusläst min blogg för att bilda sig en uppfattning om vilken typ av stickerska jag är. Och hon har så rätt, så rätt!

Så här skrev hon i min utmaning:

"Din utmaning blir att dansa POPPIN’ & LOCKIN’
Du var en svår nöt att knäcka du med! Det är så många stickerskor som
kan så mycket, att ni ju utmanar er själva hela tiden – så vad har jag
då att komma med. Jag såg många hela, fina, färdiga projekt i din
blog. Du väljer oftast att visa när det är färdigt precis som jag.
Samtidigt säger du att du aldrig skulle klara att göra samma sak om
och om igen (ang. din väns alla virkade blommor). Så att ge dig
poppin’ & lockin’ borde bara kännas elakt… Men! Där hittar jag
utmaningen, för jag känner igen mig i dig och dina val av projekt! Att
montera var förfärligt och jag ville ju sticka – inte sy! Sedan
tvingades jag till en omöjlig söm i drömkoftan – och klarade det! Vad
häftigt snyggt det kunde bli! DET vill jag att du ska känna! Jag vill
se dig leta i dominostickning eller modulstickning (Du är ju flink som
attan med virknålen som freestylar ihop ett par vantar med broderi
bara så där!) eller att du utforskar monteringssömmar för att hitta
den perfekta monteringen! Stort eller litet projekt är helt upp till
dig, men min förhoppning är att du ska få känna dig nöjd med många små
projekt i projektet!"

Du har rätt Lisa, min första tanke var "himmel, jag bara hatar att montera och nu ska jag montera mig igenom en hel utmaning... :-P"

Men efter lite funderande och grubblande så spann hjärnan loss och nu ser jag riktigt fram emot detta. Det ska bli så himla roligt.

Tusen tack Lisa, ditt engagemang är helt enormt!

Norosockor klara!.... och vantar med.....

Igår var en bra dag för fotografering. Jag fick massor gjort; både jobbfoto och privat.
Norosockorna är som sagt klara och fick sig en tur i det blå.
Ser ni förresten flygplanet till vänster om mitt vänstra ben på bilden ovanför? Det råkade flyga förbi just som jag knäppte bilden. Nu är det i och för sig inget märkvärdigt. Flyget går förbi mååånga gånger om dagen. Bor man näst intill Bromma flygplats så tillhör planen nästan en del av ekosystemet ;-)

Sonen undrade om det verkligen skulle vara en grå och en grön tå. "Sockorna matchar ju inte..."

Sen började jag också på ett par vantar i söndags. De räcker en lång bit upp på armen för att skydda lite mot kylan när jag har en jacka/kappa utan mudd i ärmen. Det brukar ju alltid blåsa rakt upp/in i ärmen och då kan det vara skönt att vara skyddad av lite fint ullgarn. Långvantarna blev helt klara sent igår så jag ska se om jag kan få sonen eller maken att fota dem på mig. Det är ju lite svårt att fota sig själv, speciellt med vantar på...

Öppet hus hos Nysta = garnfynd!

Igår var Eva och jag på Konstnärshuset för att gå på Nysta-Ninas öppet hus. Vi hängde i stort sett på låset och det första som fångade mina ögon, när jag kom in, var några lådor med Debbie Bliss Donegal Tweed Aran för 20 kr nystanet!! Dessutom fanns mina favvofärger kvar, så det blev 6 nystan rött och 12 nystan grönt.
- Och vad ska det bli av det då?, frågade Eva.
- En röd mössa!..... och kanske nån slags tröja av de resterande 16 nystanen.... Vem vet?

Sen botaniserade vi runt och tog en fika tillsammans med alla andra som kom dit. Hur trevligt som helst!
Så här lycklig blir i alla fall Eva när hon får kombinera garnshopping med stickning och fika.
Tyvärr var kameran inte lika lycklig så det blev inte fler bilder än så här.

Norosockorna är klara

Fast jag har bara hunnit fota den första. Och inte har jag fäst några trådar än... Men fin blev den.

Tyvärr kan jag inte säga detsamma om min hall. Det ser ut som en återvinningsstation där. Inte ens lite oskärpa kunde dölja det. Så håll fokus på sockan bara!

Riddarmaskan har kommit för att stanna

Min helg har varit helt perfekt!. Först kom Erica med pojkvän i fredags för att stanna hela helgen. Det var inte så länge sedan hon for upp till Luleå igen, men det är alltid lika mysigt att få träffa henne.
Sen i söndags så tog jag mod till mig och åkte, tillsammans med Eva, till Riddersviks café för att träffa några stickerskor som ville försöka få igång ett stickcafé i Västerort. Och det var hur trevligt som helst!

Det var jättekul att få träffa alla livs levande. Flera har jag bekantat mig lite med tidigare, men bara via deras bloggar. Att nu få sitta tillsammans och fika, prata och sticka var jättekul och jag ser fram till att traffa er ígen.

Är du sugen att vara med? Kom då till Riddersviks café i Hässelby varannan söndag kl 11. Riddarmaskan har redan fått en egen blogg :-)

Tack Boel, Marie, Gunilla, Eva, Britt-Marie, Linda, Metta och Britt-Marie för en jättetrevlig dag i härligt väder!

Jo förresten, vad stickade jag på då? Ja, jag började på en socka i Kureyon Sock, men som alla vet så är det lätt att tappa bort sig när man samtidigt sitter och pratar och har trevligt, så det slutade med att jag repade upp den.

Sen när jag kom hem så startade jag om igen och nu blir det en enkel, randig socka i hemsnickrat mönster