torsdag 23 juli 2009

Vill inte mer

Ringde återigen doktorn och förklarade att "nu orkar jag inte längre". Jag blev ju, som jag tidigare skrivit om, sjuk efter midsommarhelgen, med muskelvärk, hög feber, halsont och tungt att andas och sen var jag riktigt jäkla skithängig i två veckor efter. Sedan har det klingat av långsamt. Men jag har fortfarande torrhosta, blir jätteandfådd när jag rör mig och har en skum, molande värk över ryggen.
Till råga på allt så fick jag i helgen höra att en person som var sjuk under midsommarfesten precis då kommit hem från Spanien/Frankrike... Hmmmm, svinaflunsa var det första som jag kom att tänka på. Himmel! Är det det jag fått???

Började läsa som en tok på Internet och symptomen stämde. Men sen bestämde jag mig för att sluta få panik. TIdningarna haussar ju upp allting till jätteproportioner. Det är ju nyhetstorka så vad ska de annars skriva om. Det värsta var ju över, Men den sista veckans smärta och andfåddhet känns ändå inte bra så jag ringde vårdcentralen för säkerhets skull coh frågade vad jag skulle göra.
De sa att jag inte behövde oroa mig.
-Du är ju bättre nu och det kan ha varit svininfluensa du haft eller så var det en vanlig influensa. Det är inget vi har resurser att testa nu, men om du blir sämre igen så får du höra av dig.
-Men, sa jag, jag är ju sämre. Andfåddheten är värre och smärtan över ryggen med. Kan jag ha fått nåt skräp i lungorna?
-Suck, ja det är ju teoretiskt möjligt men du har ju ingen feber.
-Så du menar att allt är som det ska och jag inte behöver oroa mig mer då?
-Ja, jo, nja, alltså...., man kan ju förståss inte säga säkert på telefon. Hm.... det kanske är bäst att du kommer ner och får träffa en doktor i alla fall. Men kan du komma till entrén på baksidan så släpper vi in dig den vägen.
-Varför då? Jag var ju i stort sett frisk, tolkade jag dig nyss. Är det svininfluensa du tror jag har nu...???!
-Nej, men vi måste vara på den säkra sidan i såna här fall.

Okej. Nyss skulle jag inte oroa mig och nu rustar vårdcentralen för eventuell svinpest. Van f-n ska man tro? Men, jag tog i alla fall bussen ner till vårdcentralen och blev insläppt, av en sköterska ikädd infektionsrock, munskydd och visir, genom pestslussen vidare in på eget rum.
-Det är för säkerhets skull, sa hon.
Efter en stund kom doktorn, dock utan skyddsdräkt, och började ställa frågor. Efter fem minuter sa hon att:
-Du är inte smittbärande nu i alla fall så vi går in på mitt vanliga rum istället.

Hon lyssnade på lungorna och sa att det hördes lite pipande: -Så det är nog astma, sa hon.
-Men, sa jag, det känns absolut inte som astma (jag hade astma som yngre och det påminde inte alls om detta).

-Nej, men astma kan yttra sig på olika sätt så du ska få inhalera lite medicin så ska vi se att du snart mår bättre.

En halvtimma senare efter ytterligare utandnings tester så tycker hon sig kunna se att utandningskraften är större än innan.

-Ja, det var astma, så då skriver jag ut lite Bricanyl till dig så ska du se att det blir bättre snart.
-Men, sa jag, det känns inte bättre. Jag är fortfarande väldigt andfådd och trycket över ryggen gör lika ont.
-Ja men du behöver inhalera i flera dagar innan det blir bättre.

Nu började jag bli riktigt irriterad och förklarade att medicinen inte gjort mig bättre alls. -Är du helt säker på att det inte kan vara något annat, frågade jag då. -Det jag sökte för har inte förbättrats ett dugg av medicinen.
-Hm, nja, suck..., vi skulle kanske ta några andra prover oxå. Jag tänkte bl a på ett prov för att se om du eventuellt kan ha fått en blodpropp i lungan.
-Va??????? Menar du allvar?
-Ja, men det är bara för att kunna utesluta en blodpropp. Du får svar om ett dygn.

Gissa om jag gick och oroade mig under detta dygn, men igår ringde hon och sa att det inte var någon blodpropp (puh) men att det med stor sannolikhet var lunginflammation. SÅ, jag hämtade ut min antibiotika och nu hoppas jag att den ska hjälpa. Känner mig pissdålig idag med men man får väl ha tålamod.

Det har varit många turer fram och tillbaka och jag ger ärligt tala blanka sjutton i om det var svinaflunsa eller inte. Det enda som jag bryr mig om är hur jäkla jobbigt att gå till vårdcentralen. Man måste f-n vara frisk för att orka stå på sig. Jag tycker synd om alla gamla människor som kanske inte har kraft att stå på sig.

onsdag 15 juli 2009

Jag har ju haft roligt oxå...

Mitt förra inlägg lät nog lite väl gnälligt så jag måste passa på att berätta om några små trevliga händelser också.

Tidigt härom morgonen följde jag med min dotter till vaccinationscentralen för att få spruta inför hennes resa till Turkiet snart. Efteråt satte vi oss på Waynes Coffee och tog en morgonfika innan jobbet. Chailatte till dottern och Islatte till mig. Så himla gott och mysigt. Det är så sällan jag träffar henne nuförtiden eftersom hon pluggar på annan ort.
Igår kom sonen oväntat hem till oss (han bor egentligen hos sin pappa den här veckan) och frågade om vi inte kunde se något kul på TV. Eftersom både han, jag och min man älskar The Big Bang Theory så var valet solklart. Naturligtvis hade vi ett antal avsnitt inspelade så det blev ett par timmar med Sheldon och hans nördiga vänner på TV. Jag har faktiskt träningsvärk i magen idag :-)
Livet har sina goda stunder...

We're on an a road to nowhere

Nu var det en hel månad sen jag senast skrev något här. Tiden går fort när man har roligt, brukar man säga, men så himla roligt har jag inte haft det. Eller med undantag för några dagar...
Två dagar efter midsommar blev jag förkyld. Låter banalt kan man tycka men denna förkylning var något som Hin håle måste ha kastat på mig. Passande nog hade jag och maken påbörjat vår efterlängtade bilsemester i Norge så det blev sex dagar med feberfrossa och en hals som gjorde så infernaliskt ont bara jag andades. TIll råga på det så tältade vi.
Att tälta med ömsom kyla ömsom tropisk hetta var ingen enkel match. Min kära man packade in mig i alla kläder jag hade, mössa (egenstickad förstås) i sovsäcken med extra filtar och utanpå alltihopa en aluminiumfilt, ni vet en sån där som är bra att ha i fickan om man blir strandsatt på ett fjäll i snöstormen. Jag såg ut som ett fiskpaket i ugn men blev lite varmare i alla fall. Det höll i sig ett par timmar och sen började jag plötsligt paniksvettas som besatt. Att försöka komma ut ur fiskpaketet så fort som jag behövde gick inte! Dragkedjan i sovsäcken fastnade och jag fick panik och började kasta mig av och an i tältet och svära - mitt i natten. Jag tror nog att jag väckte några av våra tyska campinggrannar i alla fall. Mannen ryckte ut igen och befriade mig till slut från mitt fängelse.
Sen tror jag att Alvedon och liknande måste vara vätskedrivande som tusan. Jag ljuger inte, men jag var tvungen att springa ut och kissa en gång i timmen hela natten igenom... Ritsh - tältdragkedja upp, Ritsh - tältdragkedja ner, mannen höll nog på att bli galen av allt prasslande och hostande nätterna igenom, men underbar som han är så klagade han aldrig.

Väl hemma igen så blev hostan värre och värre och nu är jag inne på min fjärde vecka med besvär. Jag har ingen ork alls och blir helt andfådd bara jag går 30 meter. Undrar om det har gått ner i lungorna tro?
Det har inte ens energi till att sticka och då är det illa.