När jag 20 år fyllda flyttade hemifrån till min första lägenhet så fick jag överta ett gammalt överkast av min mamma.
Det hade ett gul-orange medaljongmönster och en tjock vit frans runtom.
Överkastet var inte vackert men fyllde sin funktion till dess att jag hade råd att köpa ett nytt. Då förpassades det gamla 60-talsöverkastet till ett skåp.
Överkastet har sedan följt mig genom livet. Inpackat i en påse, liggandes undanskuffat i något skåp.
När jag många år senare tog beslutet att slutligen slänga överkastet så var det med vemod i sinnet. Jag har aldrig riktigt gillat det, men jag kan bli väldigt nostalgisk emellanåt.
När jag för 10 år sedan träffade min man och vi fllyttade ihop så hade han med sig ett nästan identiskt överkast in till vårt gemensamma hem. Enda skillnaden var att det var helvitt.
Detta överkast var, till skillnad mot det gul-orangea, lite snyggare och det fick faktiskt användas ett par år innan även det fick gå samma öde till mötes - in i en plastpåse gömd i ett skåp...
För ett halvår sedan bestämde vi oss för att slänga bort det och plötsligt upptäckte jag att fransen hade lossnat lite och jag började dra. Till min förvåning bestod fransen inte av en massa småstumpar utan en lång sammanhängande snodd. Det slutade med att jag hade rullat ihop ett stort nystan av fransen och nystanet gick till garnsamlingen.
Igår så tog jag i alla fall fram nystanet och kom genast på vad jag skulle göra.
Jag tänker inte avslöja vad riktig ännu, men jag behövde i alla fall att leta fram en passande virknål till projektet och den som funkade bäst var min gröna virknål. Den har jag också fått av mamma. När jag flyttade hemifrån fick jag nämligen överta i stort sett alla hennes stickor och virknålar och de har hängt med sedan dess.
Jag bara älskar min gröna virknål och trots att det inte är originalfransen jag virkar med så känns det som det här alstret får bli en hyllning till mamma ♥
4 kommentarer:
Hahahaha...jag har också en grön virknål efter min mamma men den tar jag upp badkarsproppen med.
Nyfiken på slutresultatet!
Det blir en särskild känsla på saker där materialet har en historia och personlig kopling!
Åh, vilken fin historia!
Tack för din beskrivning av Wollmeise. Nu har jag fått lite begrepp vad det handlar om. Ha det så bra med allt du gör.
Skicka en kommentar