Efter en lång och lat sommar försöker jag nu komma i form till vinterns skidåkning med hjälp av lååånga promenader.
I lördags gick jag istället för att ta bussen hem från syfestivalen. Det tog 95 minuter och om jag går hem från jobbet så får jag 1 timme och 20 minuters promenad. Det är inte illa.
När man promenerar så hittar man saker som man annars skulle missa. Stickgraffitti till exempel.
Den här fina skapelsen finns fastsatt på en liten vägbom längs Sörgårdsvägen i Spånga. Helt anonym och jag kan inte låta bli att undra om den som stickat och satt upp den bor i krokarna.
Jag går förbi en massa hus och tänker att "här kanske den mystiska stickerskan/stickaren bor. Det hänger i alla fall en virkad lampskärm i fönstret så det är ju inte omöjligt..."
Jag blir ju så nyfiken. Vem är det som lägger ner tid och energi på att glädja förbipasserande flanörer i Spånga?
Jag vill i alla fall ge den personen dagens ros, för jag blev i alla fall riktigt glad när jag såg den rödgråa stolputsmyckningen :-)
3 kommentarer:
Visst blir man glad av lite garn på stan!
/Sara
Du är värsta duktig!!! Skönt med en långpromis.
Man kanske skulle pimpa sin egen trädgård... typ mössor på fågelholkarna :)
Kram
Mia
Jösses vad duktigt. Det kallar jag långpromenader! Vad trevligt med lite stickat som pynt på vägen :)
Skicka en kommentar