Blå himmelsk mohair

Det var länge sedan jag skrev något nytt om stickat eller virkat så här kommer en liten uppdatering.
Ni som har hängt med här ett tag vet att jag för ganska länge sedan började på en sjal till min dotter. I en otroligt fin blå färg av Kidsilk Mohair från Rowan.
Jag virkade i dubbelt garn och i "mormorsruteteknik". Sjalen var tänkt att bli stor och gosig och det hela slutade med att jag nästan hade gjort av med 6 nystan Kidsilk...... ja, host... Det blev ju lite dyrare än jag önskat men sjalen är verkligen supergosig och varm.

Erica blev i alla fall glad och till slut hann jag fotografera skapelsen innan snön blev till grå slask.

Mjuk och gosig. Vill ha en själv.

Tillbaka från paradiset

Bloggandet har legat i dvala ett tag men jag och familjen har i alla fall haft en helt underbar vecka i Itelienska Alperna. Närmare bestämt i Cervinia. Skidsystemet är så stort att där kan man åka skidor i både Italien och Schweiz.

Hotellet vi bodde på. Inte lyxigt men väldigt trevligt

Lunch på 3000 meters höjd. Jag vill tillbaka!

Muddar till Mia och Sanna

Jag fick ett litet ryck i efter stickcaféet i söndags och började freestyla ett par muddar - i grått förstås.
Eller muddar är kanske fel ord. De är mer som pulsvärmare.
När de väl var klara så tänkte jag på Mia och bestämde mig för att dessa ska hon få. (Fast säg inget till henne för jag har inte gett bort dem än för vi träffas inte förrän i morgon, hi, hi..)

Mia är den mest färgstarka tjej jag känner. Hon är tokkreativ och älskar att måla och skapa i starka coola färger. Helt tvärtemot mig själv. Jag kör grått och svart som säkra kort och bara ibland kan jag bli lite crazy och prova på rött eller grönt.
Så, Mia behöver absolut nåt grått :-)

Jag har piffat till dem med en liten diskret rosett.

Sen igår åt jag lunch med min vän Sanna och det första hon sa, när vi träffades, var hur kall hon var om händerna. Hon sitter mycket stilla vid datorn och då blir fingrarna lätt stelfrusna. Så, Sanna behöver ett par muddar! Gråa!

Satte igång igår kväll när jag satt och tittade på OS-sändningarna. De är väldigt snabbvirkade.

Idén till dessa har jag knyckt rakt av från Marika som också var på stickcaféet i söndags.

Hon virkade de mest underbara muddar i Drops Merino och eftersom jag hade ett par nystan grått hemma så satte jag igång och gjorde likadana.

Dessa fick också en liten rosett som dekor. Sorry Marika..... jag knyckte idén med rosetten också.... :-P

Jag lovar det ska inte bli en vana, men de var ju så fina dina muddar!

(Men jag hade bara tunnt sidenband hemma och det gör sig inte lika bra som lite bredare)

Sanna blev i alla fall jätteglad!

Studentklänning, balklänning och böcker

Nu har det fixat sig med studentklänning till Erica. Hon ringde hem igår och berättade om denna superfina klänning och nu är den beställd. Och inte blev det dyrt heller :-)

Nu är det bara balklänningen kvar.... som jag ska sy.... puh ;-P

Eftersom Erica pluggar i Luleå och jag bor i Stockholm så tänkte jag springa ut på stan och samla in tygprover i den färgskala hon vill ha och sedan skicka upp proverna till henne så hon kan bestämma vad hon vill ha.

Sen kan jag köpa tyget och börja sy.

Lyckligtvis får jag låna en provdocka i rätt size av min svärmor så förhoppningsvis är det bara att ställa in den med Ericas mått och börja sy.

Låter som ett galet projekt och när jag sydde hennes balklänning i 9:an så lovade jag mig själv att aldrig göra om det. Det var inte så lite stressigt, modellen krävde superprecision i sömnaden för att sitta bra, tyget var omöjligt och bångstyrigt och dessutom hade hon aldrig tid att prova....

Men, man glömmer fort och nu när hon frågade så kunde jag inte säga nej, trots att hon nu bor 93 mil bort. Jag blir faktiskt jätteglad att hon ville att jag ska sy istället för att köpa färdig. Det blir ju i alla fall en garanti att ingen annan har samma klänning, vilket annars är lätt hänt då utbudet i Luleå inte var så jättestort.

Denna klänning kommer få en passform som nog är lite lättare att få att sitta snyggt och med lite hjälp av provdockan ska det nog gå vägen. Eller hur Erica :-) ?

Sen har jag fått hem ett par böcker också; Sticka småvarmt av Johanna Wallin. Jag har inte hunnit titta så noga i den än men det verkar finnas gott om fina små karameller att sticka.

Och sen kom Sticka accessoarer av Nystas Nina Sagulin. Jag har alltid gillat Ninas mönster. Enkla men snygga.

Så nu är frågan. Vad ska jag börja med?

Marias garn 4 år

Idag var Mia och jag på jubileumsstickcafé på Marias garn. Vi hängde på låset och stod utanför butiken redan kvart i elva. Och det var tur det, för det sa bara swosch och så var det knökfullt i Marias lilla, underbara butik.
Det bjöds på kaffe och tårta och stämningen var som vanligt hög.


Jag träffade både gamla och nya stickvänner och det är ju som alltid så kul att se vad alla håller på med.
Som vanligt hade jag en inköpsplan när jag åkte till Maria, men när jag tog steget in i butiken och såg alla garner så försvann allt i huvudet och jag blev lika villrådig som en fyraåring i en godisbutik.

Lite lång slutartid och man får lite actionkänsla i bilderna...

Kolla in Asplund Knits underbara tvåändsstickade tröja. Helt otroligt fin!

Mia, min vän och kollega tillika virkmaskin, började virka en väska till sin dotter. Kolla vad långt hon hann idag!

Tyvärr gör sig inte färgen riktigt lika bra på bild som i verkligheten.

Själv började jag på en riktig caféstickning. Ni vet en sån där som man bara kan mata på med. Ingen större risk att man räknar fel i ett komplicerat mönser, jag menar, man måste ju vara lite social med och jag har lärt mig av mina misstag, ha.
En tröja från Garnstudios senaste sommarkollektion.... i sommarfärgen antracitgrå....! Igen. Jag bara älskar denna färg och t o m Maria påpekade i kassan att jag visst hade köpt detta garn i denna färg tidigare. Vilket minne hon har!
Grått, svart, det är mina färger det! Min man säger att jag är en coloristisk anorektiker... vad kan han mena med det.....?

Hur som helst, stickningen var skittråkig och efter en 8-10 cm insåg jag att vidden passade till en gravid kvinna i nionde månaden som väntar trillingar....
Alltså, jag har passerat mitt slankaste jag för länge sen och tänkte att storlek XL kan passa bra då jag vill ha en lite lösare tröja som sitter så där lagom ledigt och där halsringningen är så lagom vid att den kan glida nerför ena axeln så mitt fina sommarlinne tittar fram på en brunbränd axel när jag sitter på ett utecafé i Gamla Stan med Mia och Eva en kväll i augusti med en toast skagen och ett glas vitt och det är liiite småsvalt i luften och.......... puh..... och nä! Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Det är bara att repa upp och starta på nytt med en hög krulligt garn och drömma sig bort igen.
Nä, om man skulle ta sig ett glas vin och titta på melodifestivalen istället.

Stickporr

Ginas stickblogg är så populär att hon nu firar att hon haft 10 000 besökare! Grattis!

Det hela firar hon med att lotta ut ett jättefint stickset från KnitPro.

Jag vill vinna!

Kallt

Det är alldeles för överdjävligt kallt på jobbet idag. Som tur är har jag mina nya pulsvärmare redo. De är virkade efter eget mönster i ett superbilligt mohairgarn jag hittade i en större livsmedelsbutik :-O i Stockholm. "Malin" heter det. Passande va?!

Färgen är underbar och de värmer gott.

Igår var det nystart för året för Riddarmaskans stickcafé på Riddersviks gård i Hässelby så Eva och jag åkte dit.

Det var jättetrevligt att träffa alla gamla och nya människor där. Jag var inte på superhumör när jag kom dit fast efteråt mådde jag prima.

Tänker på dig min icapica <3

Slutet närmar sig...

Slutet är nära, i många avseenden.
Perioden från Lucia fram till nu har varit en av de stressigaste i mitt liv. Alldeles fullskitet på jobbet och renovering av ett rum har tagit knäcken på mig till slut.
Jag tog ledigt några dagar innan jul för att ungås lite med barnen och julshoppa, men det känns som om det bara var julshoppingen som hanns med. Det är inte klokt vilken tid det kan ta att köpa lite julklappar :-P

Rummet är i princip klart, ska bara sätta upp lite lister och måla några garderobsdörrar samt föra upp en stor Metallicalogga på väggen. Allt enligt önskemål från sonen.
Det här sista jobben är bara roliga att göra, annat var det att kånka gipsskivor, spackla och slipa. Fy f-n vad vi slet.

Nyåret kommer att bli lugnt och skönt hoppas jag. Jag kommer förmodligen stupa i soffan långt innan tolvslaget, men jag får väl be maken väcka mig i tid.

SYTYCK-utmaningen ligger i träda just nu, men jag lovar att ta nya tag efter nyåret. Då ska jag också börja jobba hårt med min och Mias vernissage som dyker upp i slutet av februari. DET ska bli kanonkul men jag återkommer lite senare med mer om det.

Ett gott Nytt År önskar jag alla som råkar läsa min lilla blogg. Vi hörs snart!

Och så har jag gjort klart en kofta med...

Nu är min svarta kofta äntligen klar. Den är stickad i Eskimo och är otroligt varm och skön nu när det är så kallt på jobbet.
Men det är ju ta mig sjuttsingen omöjligt att fota svart denna årstid... Jag tog ett par bråttombilder i fotostudion i morse men de blev inte heller bra. Jag kanske ska sluta sticka i svart och satsa på brandgult istället. Blir i alla fall lättare att fånga på bild...

Tyvärr hann jag inte sy i knapparna i morse så det fick bli en nödlösning med stor säkerhetsnål istället.
Mönstret kommer från Garnstudio/Drops.

Lite julkänsla

Årets julkort från den stora elektronikdistributören där jag jobbar...
(Min vän och kollega Mia står modell och har gjort layouten och undertecknad har stickat vantarna med kretskortsschema och fotat.)
Det var ett väldigt roligt uppdrag som resluterade i ett varmt och trevligt julkort, om jag får säga det själv....

SYTYCK dag 36.... eller jag, en panelhöna?

Nej, det blev ingen ihopsömnad i helgen.... Jag vet inte vad som flugit i mig. Topparna är klara och blockade, de ska bara sys ihop för att sedan vänta på sin kavaljer i trä. Kavaljeren har inte avslutat sin danskurs än så han kommer lite senare.

Jag känner mig för tillfället som en panelhöna som sitter och sitter utan att få dansa. Eller.... jag får ju dansa. Det är ju absolut ingen som hindrar mig förutom jag själv.
Känner mig nästan lika blyg som på skoldanserna.
Ska jag sitta här och vänta på att få bli uppbjuden eller ska jag våga dansa själv?
Jag vill ju men jag hittar inte takten.

- Kan du passa min väska medans jag dansar? hör jag kompisarna på "SoYouThinkYouCanKnit-dansen" fråga.
- Javisst! säger jag. - Jag har ju inget annat för mig.


Jag förstår inte min inbyggda resistans till att få klart mitt SYTYCK-projekt. Jag vet att det kommer att bli ett intressant alster, kanske till och med snyggt. Men, jag har haft betongfötter nästan från dag ett i SYTYCK och nu vill jag inget annat än att poppa och locka mig fram på fjäderlätta och spänstiga ben.
Jag spanar runt på mina danskollegor och ser dem virvla fram över golvet. Tittar lite avundsjukt på EvaL8 som dansar i samma stil som jag men som har lärt sig stilen perfekt. Hennes kofta är snart klar.
Eller Maria som hunnit med både discomuddar och discosjal redan.
Men tittar jag ännu mer noggrannt så ser jag faktiskt ganska många som trasslat ihop benen och snubblat med stegen de med.
Det är skönt att det inte bara är jag som dansar med två vänsterfötter... ;-P

SYTYCK dag 31.... eller får man använda andra material än garn?

Nu var det alldeles för länge sedan jag gjorde en uppdatering om hur mitt SoYouThinkYouCanKnitprojekt går.

Jag blockar små "toppar" för brinnande livet, hm....... jag började blocka dem för ett par veckor sedan och de sitter fortfarande fastnålade i underlaget.
DÅ kommer jag osökt in på funderingen; finns det någon övre gräns för hur länge man kan ha något på blockning? Finns det risk att man överblockar?!
Nä, jag ska i alla fall ta mig i kragen och sätta mig och sy ihop kreationen i helgen och sedan...

... sedan jag kommer ta projektet till en helt annan nivå. Jag kommer att inkludera ytterligare ett material. Dock ej garn eller något annat textilt, men det är organiskt i alla fall.
En liten hint får ni om ni tittar på bilden. Man skulle kunna säga att det är del två av stickbeskrivningen för projektet, men när man arbetar i detta nya material så heter det inte stickbeskrivning utan ritning.....

Ett återvinningsprojekt - en hyllning till mamma ♥

Igår hittade jag ett speciellt garnnystan i mina gömmor.

När jag 20 år fyllda flyttade hemifrån till min första lägenhet så fick jag överta ett gammalt överkast av min mamma.
Det hade ett gul-orange medaljongmönster och en tjock vit frans runtom.
Överkastet var inte vackert men fyllde sin funktion till dess att jag hade råd att köpa ett nytt. Då förpassades det gamla 60-talsöverkastet till ett skåp.
Överkastet har sedan följt mig genom livet. Inpackat i en påse, liggandes undanskuffat i något skåp.
När jag många år senare tog beslutet att slutligen slänga överkastet så var det med vemod i sinnet. Jag har aldrig riktigt gillat det, men jag kan bli väldigt nostalgisk emellanåt.

När jag för 10 år sedan träffade min man och vi fllyttade ihop så hade han med sig ett nästan identiskt överkast in till vårt gemensamma hem. Enda skillnaden var att det var helvitt.
Detta överkast var, till skillnad mot det gul-orangea, lite snyggare och det fick faktiskt användas ett par år innan även det fick gå samma öde till mötes - in i en plastpåse gömd i ett skåp...

För ett halvår sedan bestämde vi oss för att slänga bort det och plötsligt upptäckte jag att fransen hade lossnat lite och jag började dra. Till min förvåning bestod fransen inte av en massa småstumpar utan en lång sammanhängande snodd. Det slutade med att jag hade rullat ihop ett stort nystan av fransen och nystanet gick till garnsamlingen.

Igår så tog jag i alla fall fram nystanet och kom genast på vad jag skulle göra.

Jag tänker inte avslöja vad riktig ännu, men jag behövde i alla fall att leta fram en passande virknål till projektet och den som funkade bäst var min gröna virknål. Den har jag också fått av mamma. När jag flyttade hemifrån fick jag nämligen överta i stort sett alla hennes stickor och virknålar och de har hängt med sedan dess.

Nu har jag kommit några varv på väg och jag tror att slutresultatet kan bli fint.

Jag bara älskar min gröna virknål och trots att det inte är originalfransen jag virkar med så känns det som det här alstret får bli en hyllning till mamma ♥

Måste bara få visa...

Jag har fått en ny vän i bloggvärlden och vi har precis haft ett eget, privat litet byte.
Och igår när jag kom hem så hittade jag ett litet paket i brevlådan.

Jag kunde knappt bärga mig utan öppnade paketet så fort jag kommit innanför dörren.
Inuti låg en alldeles underbar necessär som hon sytt helt själv, bara för mig!
Tygvalet är klockrent och jag vet att jag kommer att ha stor användning av den. Den är så himla fin!


Tack snälla Pennysson, jag blev jätteglad!

SYTYCK dag 11.... eller mitt projekt tog ett Lappkast

Ni som har följt mitt lilla "SoYouThinkYouCanKnit-projekt" vet att det har funnits mycket frustration över allt från val av projekt till utförandet. Jag tappade helt enkelt stickglädjen över projektet och såg bara jobbigt, tråkigt framför mig.
Min halvcirkelsjal började iofs bra men den var så tråkig att göra och det kändes som om jag hade problem att följa Poppin' n' Lockin' koreografin.
Jag vill inte vara tråkig, jag vill vara lika cool som han på bilden här ovanför... Hur kommer jag dit?

Ni ska veta att detta är svåra danser att lära sig, hör bara;

"Locking är en av de äldre streetdancestilarna, en energisk, glad, svängig dansstil där man använder sk "points" och "locks". Där man pekar och använder armarna för att göra så kallade "locks"Locking dansar man till Funkmusik och man låter musiken influera rörelsen.
Popping är en streetdance stil som används i alla streetstilarna. Grunden i popping är en pop, som utförs på så sätt att man spänner en muskel snabbt och sedan kan man sedan kan använda för att göra effektfulla och häftiga streetdancekoreografier."
slappnar av igen. Rätt utfört ser detta mycket effektfullt ut och nästan som om dansaren får en stöt genom kroppen. Detta kan man sedan kan använda för att göra effektfulla och häftiga streetdancekoreografier."

Men efter att jag hade läst denna text kom det bara till mig. Jag ska sticka små lappar... som tredimensionella små toppar. Dessa ska jag sedan sy ihop till något. Kanske en kudde, kanske till en väska...
Ullcentrums grå-svarta garn gör sig fint om man sorterar topparna lite.

Så här ser lapparna/topparna ut när jag nålat upp dem. De är ca 4 cm i kvadrat. Förmodligen behöver jag nog stoppa dem med lite vadd eller ska jag kanske prova på att filta dem???

Vad tror ni? Är jag äntligen på rätt väg nu?