He told me that he had to try knitting in school and I asked him what he intended to knit. "A mouse", he said, but he wouldn't develop it further.
Then a couple of weeks later I asked how the knitting went and he sigh and said that the mouse was finished but the result wasn't great. "Well can't you show it to me anyway?" I asked him. I was really curios of the result. And he went to his jacket and pull up this gorgeous creature! I just love it!
Well, the knitting-gene must be running in the family, I thought with a smile on my lips and a warmth in my heart.
"What are you going to knit next?" I asked him.
"What?! next?" he said and looked at me as if I was the craziest mum in the whole country of Sweden. "I'm certainly not gonna knit again. It's boring and tricky"
Well, you have to be greatful and happy for the small things in life. At least I know that he has the talent. And maybe one day he'll pick up the needles again. ( but to be frankly, I don't think he will...)
Kolla vad min 14-årige son har stickat i skolan! En mus så söt och helt perfekt!
Han berättade att de var tvugna att sticka i slöjden och jag frågade vad han tänkte sticka. "En mus", sa han, men han ville inte utveckla det mer än så.
Ett par veckor senare frågade jag hur det gick med stickningen och han suckade och sa att musen var klar men att han inte var supernöjd med resultatet. "Men kan du inte visa mig den ändå?" frågade jag honom. Som ni förstår så var jag otroligt nyfiken på resultatet. Han gick till jackan och plockade upp den mest otroliga lilla varelse jag sett. Underbar!
Ja, stick-genen ärvs vidare i familjen, tänkte jag med ett leende på läpparna och en varm känsla i hjärttrakten.
"Vad ska du sticka nu då?" frågade jag.
"Va?! Vadå nu?" sa han och tittade på mig som om jag var den knäppaste morsan i landet. "jag tänker då inte sticka igen. Det är tråkigt och knepigt."
Så, man får vara glad för det lilla. Som de säger i Triss-reklamen; plötsligt så händer det... Åtmistone så vet jag nu att han har talangen. En dag så får han kanske lust att plocka upp stickorna igen. (Fast ärligt talat så vet jag inte om det någonsin sker...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar