Designändring....

Är nu inne i en mörk höstperiod och fick precis för mig att ändra designen lite på bloggen.
Oj, vad mörkt det blev men jag gillar det lite ändå. Det får sätta sig lite under kvällen så får vi se om jag gillar det i morgon eller ändrar igen.
Nu ska jag gå och sy en gorilla :-) Halloweenkostym till sonens kompis......

Förgänglighetens tid

Igår när jag var på väg hem från jobbet så var det med lätta förväntansfulla steg för jag hade längtat hela dagen efter att sticka. Jag kan sitta och fundera (läs dagdrömma) på dagarna vad jag ska göra och hur jag ska kombinera garner och färger. Och jag är välsignad med ett jobb som tillåter en del dagdrömmande eftersom jag jobbar som fotograf. När jag plåtar är jag helt inne i det jag ska fota men sen blir det ganska många timmar framför datorn med bildbehandling, friläggning och dyligt och då vandrar tankarna iväg direkt. Gärna åt garnhållet.

Så igår tänkte jag börja, för vilken gång i ordningen vet jag inte, på en kofta igen. Efter ett par kvällars intesivt surfande på Ravelry så är jag nu ganska säker på vilken riktning projektet ska ta.

Men så kom jag då hem, huset var tomt och jag var iskall efter att ha varit ute. Satte mig i soffan med en kopp kaffe, invirad i ett par fleecefiltar och tofflor och satte på TV:n. Det tog inte många minuter förrän jag slumrade in.
Vaknade nån halvtimma senare av att sonen kom hem och började spela på elgitarren. Underbara toner av bl a Metallica strömmar in i mina öron och jag piggnar till lite.
Kliver upp och tar itu med frukostdisken som fortfarande står kvar på bordet och funderar på att börja med middagen. Nä, jag har ingen brådska, jag sätter mig och stickar lite.
Är inte alls sugen på att börja med någon kofta längre utan lägger upp för ett par muddar istället.

Stickar kanske 5 cm, tittar på resultatet och repar upp. Blev inte snyggt.
Börjar om igen. Kommer ett par centimeter och maken kommer hem. Han säger att han kan fixa maten och jag går och sätter mig igen. Stickar lite till, kollar... provar... näpp! Inte snyggt...
Sådär kan jag hålla på en hel kväll och så blev det även igår. Jag får liksom ingen ro i projektet jag påbörjar utan funderar hela tiden på hur det kan bli finare, roligare eller om jag helt enkelt ska börja på något annat istället. Puh.......................... jag blir så jäkla trött på mig själv ibland.

Vissa dagar flyter allt på och andra dagar blir inget gjort och speciellt nu i höst så känner jag att jag tappar energin allt för ofta. Hösten är ju ändå min favoritårstid. Borde jag inte vara mer uppåt då?Just nu så känner jag mig lite som en borttynad blomma som synligt blir tröttare och mer oinspirerad för var dag som går.

PS: 40-årskris kanske någon tänker.... Vet inte. Hade inte tänkt att få någon när jag fyllde 40 för tre år sedan, men till saken hör att jag i förra veckan (efter månaders förnekelse och motstånd) skaffade mig läsglasögon............... 8-(

Vantar till min älskling

Jacob tycker det är kallt ute och självklart stickar mamma ett par vantar som matchar den nya jackan :-)
Jag blir så himla glad när någon av barnen ber om något stickat. Det händer oftast när det är dags för vantar, mössor och halsdukar men jag trodde inte att morsans hemstickade fortfarande var intressant när man är en 17-årig kille. Men visst är det det!

Detaljbild av de nästan osynliga flätorna i resåren.

Nu hann jag inte fota dem på Jacob utan på mig själv. Jag har världens minsta händer så jag fick verkligen spänna ut alla fingrarna här för att inte vanten skulle glida av handen.

Vantarna är stickade efter egenpåhittat mönster i:

en tråd Classic Alpacka #0517 eco från Garnstudio

och en tråd Ecologico Camel #192 från Schachenmayr

Är det en kofta, är det en halsduk, eller... vad sjutton är det?

I fredags för drygt en vecka sedan skrev min yngsta syrra Sara på Facebook att hon hade så förbenat kallt på jobbet och att hon kanske skulle skaffa sig en varm kofta att slänga på när det blev för kallt.
Sticksugen som jag var rotade jag fram ett mönster och åkte nästa dag in till stan och köpte Naturull på stickbutiken. (Det skrev jag om för några dagar sen).
I fredags, en vecka senare var koftan, eller boleron ska vi nog kalla det, färdig. Alldeles lagom till att Sara kom hit med sina två gullungar som jag skulle vara barnvakt åt.
Igår, två veckor senare, var det dags att fira ena gullungens 8-årsdag och då fick jag se koftan i action så att säga. Den blev faktiskt jättefin på henne.

Mönstret kommer från Garnstudio och den ska nog stickas i Eskimå om hag inte minns fel. Mitt problem med Eskimå är att det luddar så förskräckligt så jag blev jätteglad när jag upptäckte Naturull istället.

Bak på ryggen och längs armarna går en lååång och tjoooockkk fläta som blev lite bylsig men snygg.

Någon sa: "Eh,,, tog garnet slut eller har du stickat i barnstorlek??? He, he..."

Tänk det är inte första gången jag hör det - från en kille. En annan kille sa en gång att "de där koftorna eller vad det är, vad f-n är det egentligen?? Är det en kofta, är det en halsduk, eller... vad sjutton är det? Det är obehagligt att inte veta...??"

Jag kan kanske hålla med om att det är ett lite udda plagg, men det fyller samtidigt en funktion att värma armar och nacke medans man sitter vid datorn och samtidigt syns det om man har någon snygg jumper eller blus under. Eller kanske inte ändå.... Jag vet nog inte vad jag tycker om detta plagg?

Vad tycker ni?

Sara blev i alla fall jätteglad och jättevarm så jag funderar på att göra en till, åt mig själv denna gång. (Och du Elin..., jag ska sticka något åt dig med :-) Vad vill du ha?)

Min Erica får komma hem till jul!

Erica i Askers gula dräkt i matchen mot Ulriken i söndags.

(Foto lånat av budstikka.no)

I och för sig så fick hon bara ledigt julafton, juldagen och så åker hon hem på annandag kväll men det är definitivt bättre än inte alls.
Jag saknar henne enormt och det ska bli härligt att få träffa henne igen! ♥ ♥ ♥

Gosigt i höst

Lite romantiska halvvantar/muddar virkade i en tråd Garnstudio Alpacka och en tråd Garnstudio KidSilk

Korta muddar/pulsvärmare i grovt garn. Det grå är Naturull och naturvita tror jag vara Garnstudios Nepal. Båda blommorna virkade i en tråd Alpacka och en tråd KidSilk.

Kanske kommer det mönster snart....

Girl You Know it's True!

I helgen var jag och min andra halva på stan för att titta lite på loppisar och dyligt. Mannen letade specifikt efter ett gammalt kassettdäck anno Dackefejden.... eller 80-talet i alla fall...
Fråga mig nu inte varför han vill ha ett sånt. Ni som känner mig lite bättre och som känner min man lite bättre kommer inte tycka att detta är konstigt alls utan fullkomligt som det brukar vara.

Jag är nämligen gift med en kille som samlar på sig många saker och bland annat så älskar han audio/video.

Så

maskiner som det kommer ljud och bild ur är roligt att ha många av tycker han.

Så här i tider när till och med cd:n börjar kännas gammal så vill han alltså damma av alla sina kassettband med allt ifrån Scorpions, Sweet, Lili och Sussie till klassiker som Blandband vol. 1-46 med knastriga inspelningar från Tracks med halva låtar avbrutna av Kaj Kindvalls ljuva stämma.

Så om han nu hittar sitt kassettdäck så kommer jag återigen få njuta av odödliga klassiker som Magnum Bonums Skateboard, Yo're in the Army Now och Girl You Know It's True med Milli Vanilli...................... :-O och drömma mig tillbaka till svettigt skoldisco i Oxhagsskolans matsal i Akalla. (Att det var svettigt beror inte på den heta atmosfären, jag var ju bara 12 år då...., utan att mamma tvingade mig att gå på första skoldiscot iklädd gummistövlar för det var ju sånt ruskväder ute....!)


Okej, sluta drömma och tillbaka till verkligheten nu.
Eftersom vi började dagen vid St:Eriksplan så passade jag på att smita in på garnaffären där. Köpte lite vitt Lovikkagarn och några nystan Naturull, som blivit min nya favorit. Äntligen har jag hittat ett tjockt garn som inte hårar av sig så förbenat! Nice, ganska så nice :-)
Av nån anledning så gillar jag Stickbutiken vid St:Eriksplan. Den är inte stor, inte så mysig men det är rofyllt att gå och strosa där och så är kvinnan som äger butiken riktigt trevlig.

Efter ett par timmars strosande så orkade jag inte titta på fler dammiga apparater och skivbackar utan jag köpte en kaffe och gick tillbaka till bilen och satte mig.

Jag hade haft lite framförhållning och tagit med mig beskrivning och stickor så självklart satte jag mig och stickade.

Det var riktigt mysigt att sitta i en solvarm bil och sticka och titta på förbipasserande. Bekymmersrynkorna i pannan beror inte på knepig stickning utan knepig fotografering med hopplös mobilkamera.

Jag fick ganska många varv gjorda innan mannen kom tillbaka. Så en helt OK dag på stan med andra ord :-)