Nej, det blev ingen ihopsömnad i helgen.... Jag vet inte vad som flugit i mig. Topparna är klara och blockade, de ska bara sys ihop för att sedan vänta på sin kavaljer i trä. Kavaljeren har inte avslutat sin danskurs än så han kommer lite senare.Jag känner mig för tillfället som en panelhöna som sitter och sitter utan att få dansa. Eller.... jag får ju dansa. Det är ju absolut ingen som hindrar mig förutom jag själv.
Känner mig nästan lika blyg som på skoldanserna.
Ska jag sitta här och vänta på att få bli uppbjuden eller ska jag våga dansa själv?
Jag vill ju men jag hittar inte takten.
- Kan du passa min väska medans jag dansar? hör jag kompisarna på "SoYouThinkYouCanKnit-dansen" fråga.
- Javisst! säger jag. - Jag har ju inget annat för mig.
Jag förstår inte min inbyggda resistans till att få klart mitt SYTYCK-projekt. Jag vet att det kommer att bli ett intressant alster, kanske till och med snyggt. Men, jag har haft betongfötter nästan från dag ett i SYTYCK och nu vill jag inget annat än att poppa och locka mig fram på fjäderlätta och spänstiga ben.
Jag spanar runt på mina danskollegor och ser dem virvla fram över golvet. Tittar lite avundsjukt på EvaL8 som dansar i samma stil som jag men som har lärt sig stilen perfekt. Hennes kofta är snart klar.
Eller Maria som hunnit med både discomuddar och discosjal redan.
Men tittar jag ännu mer noggrannt så ser jag faktiskt ganska många som trasslat ihop benen och snubblat med stegen de med.
Det är skönt att det inte bara är jag som dansar med två vänsterfötter... ;-P
