Muddar till Mia och Sanna

Jag fick ett litet ryck i efter stickcaféet i söndags och började freestyla ett par muddar - i grått förstås.
Eller muddar är kanske fel ord. De är mer som pulsvärmare.
När de väl var klara så tänkte jag på Mia och bestämde mig för att dessa ska hon få. (Fast säg inget till henne för jag har inte gett bort dem än för vi träffas inte förrän i morgon, hi, hi..)

Mia är den mest färgstarka tjej jag känner. Hon är tokkreativ och älskar att måla och skapa i starka coola färger. Helt tvärtemot mig själv. Jag kör grått och svart som säkra kort och bara ibland kan jag bli lite crazy och prova på rött eller grönt.
Så, Mia behöver absolut nåt grått :-)

Jag har piffat till dem med en liten diskret rosett.

Sen igår åt jag lunch med min vän Sanna och det första hon sa, när vi träffades, var hur kall hon var om händerna. Hon sitter mycket stilla vid datorn och då blir fingrarna lätt stelfrusna. Så, Sanna behöver ett par muddar! Gråa!

Satte igång igår kväll när jag satt och tittade på OS-sändningarna. De är väldigt snabbvirkade.

Idén till dessa har jag knyckt rakt av från Marika som också var på stickcaféet i söndags.

Hon virkade de mest underbara muddar i Drops Merino och eftersom jag hade ett par nystan grått hemma så satte jag igång och gjorde likadana.

Dessa fick också en liten rosett som dekor. Sorry Marika..... jag knyckte idén med rosetten också.... :-P

Jag lovar det ska inte bli en vana, men de var ju så fina dina muddar!

(Men jag hade bara tunnt sidenband hemma och det gör sig inte lika bra som lite bredare)

Sanna blev i alla fall jätteglad!

Studentklänning, balklänning och böcker

Nu har det fixat sig med studentklänning till Erica. Hon ringde hem igår och berättade om denna superfina klänning och nu är den beställd. Och inte blev det dyrt heller :-)

Nu är det bara balklänningen kvar.... som jag ska sy.... puh ;-P

Eftersom Erica pluggar i Luleå och jag bor i Stockholm så tänkte jag springa ut på stan och samla in tygprover i den färgskala hon vill ha och sedan skicka upp proverna till henne så hon kan bestämma vad hon vill ha.

Sen kan jag köpa tyget och börja sy.

Lyckligtvis får jag låna en provdocka i rätt size av min svärmor så förhoppningsvis är det bara att ställa in den med Ericas mått och börja sy.

Låter som ett galet projekt och när jag sydde hennes balklänning i 9:an så lovade jag mig själv att aldrig göra om det. Det var inte så lite stressigt, modellen krävde superprecision i sömnaden för att sitta bra, tyget var omöjligt och bångstyrigt och dessutom hade hon aldrig tid att prova....

Men, man glömmer fort och nu när hon frågade så kunde jag inte säga nej, trots att hon nu bor 93 mil bort. Jag blir faktiskt jätteglad att hon ville att jag ska sy istället för att köpa färdig. Det blir ju i alla fall en garanti att ingen annan har samma klänning, vilket annars är lätt hänt då utbudet i Luleå inte var så jättestort.

Denna klänning kommer få en passform som nog är lite lättare att få att sitta snyggt och med lite hjälp av provdockan ska det nog gå vägen. Eller hur Erica :-) ?

Sen har jag fått hem ett par böcker också; Sticka småvarmt av Johanna Wallin. Jag har inte hunnit titta så noga i den än men det verkar finnas gott om fina små karameller att sticka.

Och sen kom Sticka accessoarer av Nystas Nina Sagulin. Jag har alltid gillat Ninas mönster. Enkla men snygga.

Så nu är frågan. Vad ska jag börja med?

Marias garn 4 år

Idag var Mia och jag på jubileumsstickcafé på Marias garn. Vi hängde på låset och stod utanför butiken redan kvart i elva. Och det var tur det, för det sa bara swosch och så var det knökfullt i Marias lilla, underbara butik.
Det bjöds på kaffe och tårta och stämningen var som vanligt hög.


Jag träffade både gamla och nya stickvänner och det är ju som alltid så kul att se vad alla håller på med.
Som vanligt hade jag en inköpsplan när jag åkte till Maria, men när jag tog steget in i butiken och såg alla garner så försvann allt i huvudet och jag blev lika villrådig som en fyraåring i en godisbutik.

Lite lång slutartid och man får lite actionkänsla i bilderna...

Kolla in Asplund Knits underbara tvåändsstickade tröja. Helt otroligt fin!

Mia, min vän och kollega tillika virkmaskin, började virka en väska till sin dotter. Kolla vad långt hon hann idag!

Tyvärr gör sig inte färgen riktigt lika bra på bild som i verkligheten.

Själv började jag på en riktig caféstickning. Ni vet en sån där som man bara kan mata på med. Ingen större risk att man räknar fel i ett komplicerat mönser, jag menar, man måste ju vara lite social med och jag har lärt mig av mina misstag, ha.
En tröja från Garnstudios senaste sommarkollektion.... i sommarfärgen antracitgrå....! Igen. Jag bara älskar denna färg och t o m Maria påpekade i kassan att jag visst hade köpt detta garn i denna färg tidigare. Vilket minne hon har!
Grått, svart, det är mina färger det! Min man säger att jag är en coloristisk anorektiker... vad kan han mena med det.....?

Hur som helst, stickningen var skittråkig och efter en 8-10 cm insåg jag att vidden passade till en gravid kvinna i nionde månaden som väntar trillingar....
Alltså, jag har passerat mitt slankaste jag för länge sen och tänkte att storlek XL kan passa bra då jag vill ha en lite lösare tröja som sitter så där lagom ledigt och där halsringningen är så lagom vid att den kan glida nerför ena axeln så mitt fina sommarlinne tittar fram på en brunbränd axel när jag sitter på ett utecafé i Gamla Stan med Mia och Eva en kväll i augusti med en toast skagen och ett glas vitt och det är liiite småsvalt i luften och.......... puh..... och nä! Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Det är bara att repa upp och starta på nytt med en hög krulligt garn och drömma sig bort igen.
Nä, om man skulle ta sig ett glas vin och titta på melodifestivalen istället.