Tweed

I förrgår kom det en avi om ett paket som låg och väntade på mig på posten.
Jag skuttade dit som en kalv på sitt första grönbete, för jag visste precis vad paketet innehöll.
Skyndade mig hem och slet upp kartongen och möttes av det mest ljuvliga, underbara garn man kan tänka sig.
Jag hade beställt en massa Felted Tweed i färgerna Treacle (brun-svart)och Seafarer (blå).
Jag har stickat i Felted Tweed förr men jag hade faktiskt glömt hur mjukt och vackert detta tweedgarn är.

Nu ska jag bara bestämma mig för vad jag ska sticka.
Jag är nästan helt säker på att det blå ska bli en Picadilly (Ravelry). Det är en jättefin koftmodell med asymmetrisk knäppning. En virkad kant i limegrönt skulle bli coolt till.

Och det bruna.... kanske en Manu eller Olivia (båda Ravelry) fast jag vet inte om den sortens "pösiga" koftor funkar på mig? Om man tittar på de som stickat Olivia så ser den ofta väldigt säckig och oformlig ut.

Vad tror ni? Har ni några andra tips? Vad tror ni om en Cobblestone? Knitting Impulse har gjort en jättesnygg

Vårvärme och lathet

I helgen var det ju så varmt och skönt att det blev en cykeltur.
Min målsättning har varit att jag ska vintercykla hela vintern..... men ACK vad det sket sig!
Jag har inte trampat ett pedalvarv sen i höstas och det märktes verkligen!
Är det meningen att man ska få mjölksyra i benen efter fyra minuter?
Är det meningen att man ska känna sig som ovan Bambi på hal is när man satt sig upp i sadeln?
Är det meningen att man ska vara lat och svulla hela vintern?
Mitt svar är NEJ!
Nu får det vara nog! Nu ska cykeln åter igen bli som mitt andra jag, som en förlängning av min kropp som saknas när den inte finns där.
Nu ska jag åter igen ut och trampa på mina älskade skogsstigar i full fart och hoppa över rötter och stenar precis som för ett par år sedan. Känna vinden vina genom cykelhjälmen och få oljiga kedjeavtryck på vaderna som sätter pricken över i:t på cykelbrännan.

Nu får det vara nog med latande!!! Glöm inte vem som sa det!
Och ser ni mig falla åt det bekväma igen så skäll på mig!


24 minuter cykling och helt slut.... ;-P

Här kommer lite stickat också. Detta var från början en halsduk som jag stickat i nåt obestämt grått ullgarn tillsammans med en tråd grå mohair.

En dag tröttnade jag på den, klippte av den och virkade ihop den med svart mohair till en tub. Blev mycket bättre!

Nu ska jag virka ihop den andra delen till en annan tub. Få 2 till priset av 1.

Sett på TV

Alla som känner mig vet att jag gillar att titta på TV. Mitt senaste favvoprogram är 4:ans Drömmen om Italien.
Härom veckan fick jag se programledaren Filippas supersnygga tröja/poncho. En sån vill jag ha!

Som alltid, när jag ser något snyggt på TV, så åker min lilla kamera upp. Bilderna blir inte snygga, men tillräckligt bra för att jag ska hålla minnet intakt när jag försöker komma komma ihåg plaggen och kanske i en framtid, göra dem åt mig.

Här är det Mia Skäringers karaktär Anna i humorserien Solsidan som på midsommarafton hade en helt underbar vit gosig kofta på sig. Kameran fram fort och två suddiga bilder blev resultatet :-)

Mias verk

Min vän Mia är, som jag tidigare sagt här i bloggen, den mest kreativa människa jag känner. VAr och varannan dag lägger hon ut de allra finaste kuddar, mjukisdjur och tavlor på sin blogg.
Här ovan ser ni "Sweet Hanni". Hur sweet är inte hon!

I helgen har jag färdigställt två UFO:n. Visar bilder i morgon.

Blå himmelsk mohair

Det var länge sedan jag skrev något nytt om stickat eller virkat så här kommer en liten uppdatering.
Ni som har hängt med här ett tag vet att jag för ganska länge sedan började på en sjal till min dotter. I en otroligt fin blå färg av Kidsilk Mohair från Rowan.
Jag virkade i dubbelt garn och i "mormorsruteteknik". Sjalen var tänkt att bli stor och gosig och det hela slutade med att jag nästan hade gjort av med 6 nystan Kidsilk...... ja, host... Det blev ju lite dyrare än jag önskat men sjalen är verkligen supergosig och varm.

Erica blev i alla fall glad och till slut hann jag fotografera skapelsen innan snön blev till grå slask.

Mjuk och gosig. Vill ha en själv.

Tillbaka från paradiset

Bloggandet har legat i dvala ett tag men jag och familjen har i alla fall haft en helt underbar vecka i Itelienska Alperna. Närmare bestämt i Cervinia. Skidsystemet är så stort att där kan man åka skidor i både Italien och Schweiz.

Hotellet vi bodde på. Inte lyxigt men väldigt trevligt

Lunch på 3000 meters höjd. Jag vill tillbaka!

Muddar till Mia och Sanna

Jag fick ett litet ryck i efter stickcaféet i söndags och började freestyla ett par muddar - i grått förstås.
Eller muddar är kanske fel ord. De är mer som pulsvärmare.
När de väl var klara så tänkte jag på Mia och bestämde mig för att dessa ska hon få. (Fast säg inget till henne för jag har inte gett bort dem än för vi träffas inte förrän i morgon, hi, hi..)

Mia är den mest färgstarka tjej jag känner. Hon är tokkreativ och älskar att måla och skapa i starka coola färger. Helt tvärtemot mig själv. Jag kör grått och svart som säkra kort och bara ibland kan jag bli lite crazy och prova på rött eller grönt.
Så, Mia behöver absolut nåt grått :-)

Jag har piffat till dem med en liten diskret rosett.

Sen igår åt jag lunch med min vän Sanna och det första hon sa, när vi träffades, var hur kall hon var om händerna. Hon sitter mycket stilla vid datorn och då blir fingrarna lätt stelfrusna. Så, Sanna behöver ett par muddar! Gråa!

Satte igång igår kväll när jag satt och tittade på OS-sändningarna. De är väldigt snabbvirkade.

Idén till dessa har jag knyckt rakt av från Marika som också var på stickcaféet i söndags.

Hon virkade de mest underbara muddar i Drops Merino och eftersom jag hade ett par nystan grått hemma så satte jag igång och gjorde likadana.

Dessa fick också en liten rosett som dekor. Sorry Marika..... jag knyckte idén med rosetten också.... :-P

Jag lovar det ska inte bli en vana, men de var ju så fina dina muddar!

(Men jag hade bara tunnt sidenband hemma och det gör sig inte lika bra som lite bredare)

Sanna blev i alla fall jätteglad!

Studentklänning, balklänning och böcker

Nu har det fixat sig med studentklänning till Erica. Hon ringde hem igår och berättade om denna superfina klänning och nu är den beställd. Och inte blev det dyrt heller :-)

Nu är det bara balklänningen kvar.... som jag ska sy.... puh ;-P

Eftersom Erica pluggar i Luleå och jag bor i Stockholm så tänkte jag springa ut på stan och samla in tygprover i den färgskala hon vill ha och sedan skicka upp proverna till henne så hon kan bestämma vad hon vill ha.

Sen kan jag köpa tyget och börja sy.

Lyckligtvis får jag låna en provdocka i rätt size av min svärmor så förhoppningsvis är det bara att ställa in den med Ericas mått och börja sy.

Låter som ett galet projekt och när jag sydde hennes balklänning i 9:an så lovade jag mig själv att aldrig göra om det. Det var inte så lite stressigt, modellen krävde superprecision i sömnaden för att sitta bra, tyget var omöjligt och bångstyrigt och dessutom hade hon aldrig tid att prova....

Men, man glömmer fort och nu när hon frågade så kunde jag inte säga nej, trots att hon nu bor 93 mil bort. Jag blir faktiskt jätteglad att hon ville att jag ska sy istället för att köpa färdig. Det blir ju i alla fall en garanti att ingen annan har samma klänning, vilket annars är lätt hänt då utbudet i Luleå inte var så jättestort.

Denna klänning kommer få en passform som nog är lite lättare att få att sitta snyggt och med lite hjälp av provdockan ska det nog gå vägen. Eller hur Erica :-) ?

Sen har jag fått hem ett par böcker också; Sticka småvarmt av Johanna Wallin. Jag har inte hunnit titta så noga i den än men det verkar finnas gott om fina små karameller att sticka.

Och sen kom Sticka accessoarer av Nystas Nina Sagulin. Jag har alltid gillat Ninas mönster. Enkla men snygga.

Så nu är frågan. Vad ska jag börja med?

Marias garn 4 år

Idag var Mia och jag på jubileumsstickcafé på Marias garn. Vi hängde på låset och stod utanför butiken redan kvart i elva. Och det var tur det, för det sa bara swosch och så var det knökfullt i Marias lilla, underbara butik.
Det bjöds på kaffe och tårta och stämningen var som vanligt hög.


Jag träffade både gamla och nya stickvänner och det är ju som alltid så kul att se vad alla håller på med.
Som vanligt hade jag en inköpsplan när jag åkte till Maria, men när jag tog steget in i butiken och såg alla garner så försvann allt i huvudet och jag blev lika villrådig som en fyraåring i en godisbutik.

Lite lång slutartid och man får lite actionkänsla i bilderna...

Kolla in Asplund Knits underbara tvåändsstickade tröja. Helt otroligt fin!

Mia, min vän och kollega tillika virkmaskin, började virka en väska till sin dotter. Kolla vad långt hon hann idag!

Tyvärr gör sig inte färgen riktigt lika bra på bild som i verkligheten.

Själv började jag på en riktig caféstickning. Ni vet en sån där som man bara kan mata på med. Ingen större risk att man räknar fel i ett komplicerat mönser, jag menar, man måste ju vara lite social med och jag har lärt mig av mina misstag, ha.
En tröja från Garnstudios senaste sommarkollektion.... i sommarfärgen antracitgrå....! Igen. Jag bara älskar denna färg och t o m Maria påpekade i kassan att jag visst hade köpt detta garn i denna färg tidigare. Vilket minne hon har!
Grått, svart, det är mina färger det! Min man säger att jag är en coloristisk anorektiker... vad kan han mena med det.....?

Hur som helst, stickningen var skittråkig och efter en 8-10 cm insåg jag att vidden passade till en gravid kvinna i nionde månaden som väntar trillingar....
Alltså, jag har passerat mitt slankaste jag för länge sen och tänkte att storlek XL kan passa bra då jag vill ha en lite lösare tröja som sitter så där lagom ledigt och där halsringningen är så lagom vid att den kan glida nerför ena axeln så mitt fina sommarlinne tittar fram på en brunbränd axel när jag sitter på ett utecafé i Gamla Stan med Mia och Eva en kväll i augusti med en toast skagen och ett glas vitt och det är liiite småsvalt i luften och.......... puh..... och nä! Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Det är bara att repa upp och starta på nytt med en hög krulligt garn och drömma sig bort igen.
Nä, om man skulle ta sig ett glas vin och titta på melodifestivalen istället.

Stickporr

Ginas stickblogg är så populär att hon nu firar att hon haft 10 000 besökare! Grattis!

Det hela firar hon med att lotta ut ett jättefint stickset från KnitPro.

Jag vill vinna!

Kallt

Det är alldeles för överdjävligt kallt på jobbet idag. Som tur är har jag mina nya pulsvärmare redo. De är virkade efter eget mönster i ett superbilligt mohairgarn jag hittade i en större livsmedelsbutik :-O i Stockholm. "Malin" heter det. Passande va?!

Färgen är underbar och de värmer gott.

Igår var det nystart för året för Riddarmaskans stickcafé på Riddersviks gård i Hässelby så Eva och jag åkte dit.

Det var jättetrevligt att träffa alla gamla och nya människor där. Jag var inte på superhumör när jag kom dit fast efteråt mådde jag prima.

Tänker på dig min icapica <3

Slutet närmar sig...

Slutet är nära, i många avseenden.
Perioden från Lucia fram till nu har varit en av de stressigaste i mitt liv. Alldeles fullskitet på jobbet och renovering av ett rum har tagit knäcken på mig till slut.
Jag tog ledigt några dagar innan jul för att ungås lite med barnen och julshoppa, men det känns som om det bara var julshoppingen som hanns med. Det är inte klokt vilken tid det kan ta att köpa lite julklappar :-P

Rummet är i princip klart, ska bara sätta upp lite lister och måla några garderobsdörrar samt föra upp en stor Metallicalogga på väggen. Allt enligt önskemål från sonen.
Det här sista jobben är bara roliga att göra, annat var det att kånka gipsskivor, spackla och slipa. Fy f-n vad vi slet.

Nyåret kommer att bli lugnt och skönt hoppas jag. Jag kommer förmodligen stupa i soffan långt innan tolvslaget, men jag får väl be maken väcka mig i tid.

SYTYCK-utmaningen ligger i träda just nu, men jag lovar att ta nya tag efter nyåret. Då ska jag också börja jobba hårt med min och Mias vernissage som dyker upp i slutet av februari. DET ska bli kanonkul men jag återkommer lite senare med mer om det.

Ett gott Nytt År önskar jag alla som råkar läsa min lilla blogg. Vi hörs snart!

Och så har jag gjort klart en kofta med...

Nu är min svarta kofta äntligen klar. Den är stickad i Eskimo och är otroligt varm och skön nu när det är så kallt på jobbet.
Men det är ju ta mig sjuttsingen omöjligt att fota svart denna årstid... Jag tog ett par bråttombilder i fotostudion i morse men de blev inte heller bra. Jag kanske ska sluta sticka i svart och satsa på brandgult istället. Blir i alla fall lättare att fånga på bild...

Tyvärr hann jag inte sy i knapparna i morse så det fick bli en nödlösning med stor säkerhetsnål istället.
Mönstret kommer från Garnstudio/Drops.

Lite julkänsla

Årets julkort från den stora elektronikdistributören där jag jobbar...
(Min vän och kollega Mia står modell och har gjort layouten och undertecknad har stickat vantarna med kretskortsschema och fotat.)
Det var ett väldigt roligt uppdrag som resluterade i ett varmt och trevligt julkort, om jag får säga det själv....

SYTYCK dag 36.... eller jag, en panelhöna?

Nej, det blev ingen ihopsömnad i helgen.... Jag vet inte vad som flugit i mig. Topparna är klara och blockade, de ska bara sys ihop för att sedan vänta på sin kavaljer i trä. Kavaljeren har inte avslutat sin danskurs än så han kommer lite senare.

Jag känner mig för tillfället som en panelhöna som sitter och sitter utan att få dansa. Eller.... jag får ju dansa. Det är ju absolut ingen som hindrar mig förutom jag själv.
Känner mig nästan lika blyg som på skoldanserna.
Ska jag sitta här och vänta på att få bli uppbjuden eller ska jag våga dansa själv?
Jag vill ju men jag hittar inte takten.

- Kan du passa min väska medans jag dansar? hör jag kompisarna på "SoYouThinkYouCanKnit-dansen" fråga.
- Javisst! säger jag. - Jag har ju inget annat för mig.


Jag förstår inte min inbyggda resistans till att få klart mitt SYTYCK-projekt. Jag vet att det kommer att bli ett intressant alster, kanske till och med snyggt. Men, jag har haft betongfötter nästan från dag ett i SYTYCK och nu vill jag inget annat än att poppa och locka mig fram på fjäderlätta och spänstiga ben.
Jag spanar runt på mina danskollegor och ser dem virvla fram över golvet. Tittar lite avundsjukt på EvaL8 som dansar i samma stil som jag men som har lärt sig stilen perfekt. Hennes kofta är snart klar.
Eller Maria som hunnit med både discomuddar och discosjal redan.
Men tittar jag ännu mer noggrannt så ser jag faktiskt ganska många som trasslat ihop benen och snubblat med stegen de med.
Det är skönt att det inte bara är jag som dansar med två vänsterfötter... ;-P