Idag var Mia och jag på jubileumsstickcafé på Marias garn. Vi hängde på låset och stod utanför butiken redan kvart i elva. Och det var tur det, för det sa bara swosch och så var det knökfullt i Marias lilla, underbara butik.Det bjöds på kaffe och tårta och stämningen var som vanligt hög.
Jag träffade både gamla och nya stickvänner och det är ju som alltid så kul att se vad alla håller på med. Som vanligt hade jag en inköpsplan när jag åkte till Maria, men när jag tog steget in i butiken och såg alla garner så försvann allt i huvudet och jag blev lika villrådig som en fyraåring i en godisbutik.
Lite lång slutartid och man får lite actionkänsla i bilderna...Kolla in Asplund Knits underbara tvåändsstickade tröja. Helt otroligt fin!
Mia, min vän och kollega tillika virkmaskin, började virka en väska till sin dotter. Kolla vad långt hon hann idag!
Själv började jag på en riktig caféstickning. Ni vet en sån där som man bara kan mata på med. Ingen större risk att man räknar fel i ett komplicerat mönser, jag menar, man måste ju vara lite social med och jag har lärt mig av mina misstag, ha.
En tröja från Garnstudios senaste sommarkollektion.... i sommarfärgen antracitgrå....! Igen. Jag bara älskar denna färg och t o m Maria påpekade i kassan att jag visst hade köpt detta garn i denna färg tidigare. Vilket minne hon har!
Grått, svart, det är mina färger det! Min man säger att jag är en coloristisk anorektiker... vad kan han mena med det.....?
Hur som helst, stickningen var skittråkig och efter en 8-10 cm insåg jag att vidden passade till en gravid kvinna i nionde månaden som väntar trillingar....
Alltså, jag har passerat mitt slankaste jag för länge sen och tänkte att storlek XL kan passa bra då jag vill ha en lite lösare tröja som sitter så där lagom ledigt och där halsringningen är så lagom vid att den kan glida nerför ena axeln så mitt fina sommarlinne tittar fram på en brunbränd axel när jag sitter på ett utecafé i Gamla Stan med Mia och Eva en kväll i augusti med en toast skagen och ett glas vitt och det är liiite småsvalt i luften och.......... puh..... och nä! Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Det är bara att repa upp och starta på nytt med en hög krulligt garn och drömma sig bort igen.
Nä, om man skulle ta sig ett glas vin och titta på melodifestivalen istället.
Mia, min vän och kollega tillika virkmaskin, började virka en väska till sin dotter. Kolla vad långt hon hann idag!Tyvärr gör sig inte färgen riktigt lika bra på bild som i verkligheten.
Själv började jag på en riktig caféstickning. Ni vet en sån där som man bara kan mata på med. Ingen större risk att man räknar fel i ett komplicerat mönser, jag menar, man måste ju vara lite social med och jag har lärt mig av mina misstag, ha.En tröja från Garnstudios senaste sommarkollektion.... i sommarfärgen antracitgrå....! Igen. Jag bara älskar denna färg och t o m Maria påpekade i kassan att jag visst hade köpt detta garn i denna färg tidigare. Vilket minne hon har!
Grått, svart, det är mina färger det! Min man säger att jag är en coloristisk anorektiker... vad kan han mena med det.....?
Hur som helst, stickningen var skittråkig och efter en 8-10 cm insåg jag att vidden passade till en gravid kvinna i nionde månaden som väntar trillingar....
Alltså, jag har passerat mitt slankaste jag för länge sen och tänkte att storlek XL kan passa bra då jag vill ha en lite lösare tröja som sitter så där lagom ledigt och där halsringningen är så lagom vid att den kan glida nerför ena axeln så mitt fina sommarlinne tittar fram på en brunbränd axel när jag sitter på ett utecafé i Gamla Stan med Mia och Eva en kväll i augusti med en toast skagen och ett glas vitt och det är liiite småsvalt i luften och.......... puh..... och nä! Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Det är bara att repa upp och starta på nytt med en hög krulligt garn och drömma sig bort igen.
Nä, om man skulle ta sig ett glas vin och titta på melodifestivalen istället.
