Girl You Know it's True!

I helgen var jag och min andra halva på stan för att titta lite på loppisar och dyligt. Mannen letade specifikt efter ett gammalt kassettdäck anno Dackefejden.... eller 80-talet i alla fall...
Fråga mig nu inte varför han vill ha ett sånt. Ni som känner mig lite bättre och som känner min man lite bättre kommer inte tycka att detta är konstigt alls utan fullkomligt som det brukar vara.

Jag är nämligen gift med en kille som samlar på sig många saker och bland annat så älskar han audio/video.

Så

maskiner som det kommer ljud och bild ur är roligt att ha många av tycker han.

Så här i tider när till och med cd:n börjar kännas gammal så vill han alltså damma av alla sina kassettband med allt ifrån Scorpions, Sweet, Lili och Sussie till klassiker som Blandband vol. 1-46 med knastriga inspelningar från Tracks med halva låtar avbrutna av Kaj Kindvalls ljuva stämma.

Så om han nu hittar sitt kassettdäck så kommer jag återigen få njuta av odödliga klassiker som Magnum Bonums Skateboard, Yo're in the Army Now och Girl You Know It's True med Milli Vanilli...................... :-O och drömma mig tillbaka till svettigt skoldisco i Oxhagsskolans matsal i Akalla. (Att det var svettigt beror inte på den heta atmosfären, jag var ju bara 12 år då...., utan att mamma tvingade mig att gå på första skoldiscot iklädd gummistövlar för det var ju sånt ruskväder ute....!)


Okej, sluta drömma och tillbaka till verkligheten nu.
Eftersom vi började dagen vid St:Eriksplan så passade jag på att smita in på garnaffären där. Köpte lite vitt Lovikkagarn och några nystan Naturull, som blivit min nya favorit. Äntligen har jag hittat ett tjockt garn som inte hårar av sig så förbenat! Nice, ganska så nice :-)
Av nån anledning så gillar jag Stickbutiken vid St:Eriksplan. Den är inte stor, inte så mysig men det är rofyllt att gå och strosa där och så är kvinnan som äger butiken riktigt trevlig.

Efter ett par timmars strosande så orkade jag inte titta på fler dammiga apparater och skivbackar utan jag köpte en kaffe och gick tillbaka till bilen och satte mig.

Jag hade haft lite framförhållning och tagit med mig beskrivning och stickor så självklart satte jag mig och stickade.

Det var riktigt mysigt att sitta i en solvarm bil och sticka och titta på förbipasserande. Bekymmersrynkorna i pannan beror inte på knepig stickning utan knepig fotografering med hopplös mobilkamera.

Jag fick ganska många varv gjorda innan mannen kom tillbaka. Så en helt OK dag på stan med andra ord :-)