Muddar till Mia och Sanna

Jag fick ett litet ryck i efter stickcaféet i söndags och började freestyla ett par muddar - i grått förstås.
Eller muddar är kanske fel ord. De är mer som pulsvärmare.
När de väl var klara så tänkte jag på Mia och bestämde mig för att dessa ska hon få. (Fast säg inget till henne för jag har inte gett bort dem än för vi träffas inte förrän i morgon, hi, hi..)

Mia är den mest färgstarka tjej jag känner. Hon är tokkreativ och älskar att måla och skapa i starka coola färger. Helt tvärtemot mig själv. Jag kör grått och svart som säkra kort och bara ibland kan jag bli lite crazy och prova på rött eller grönt.
Så, Mia behöver absolut nåt grått :-)

Jag har piffat till dem med en liten diskret rosett.

Sen igår åt jag lunch med min vän Sanna och det första hon sa, när vi träffades, var hur kall hon var om händerna. Hon sitter mycket stilla vid datorn och då blir fingrarna lätt stelfrusna. Så, Sanna behöver ett par muddar! Gråa!

Satte igång igår kväll när jag satt och tittade på OS-sändningarna. De är väldigt snabbvirkade.

Idén till dessa har jag knyckt rakt av från Marika som också var på stickcaféet i söndags.

Hon virkade de mest underbara muddar i Drops Merino och eftersom jag hade ett par nystan grått hemma så satte jag igång och gjorde likadana.

Dessa fick också en liten rosett som dekor. Sorry Marika..... jag knyckte idén med rosetten också.... :-P

Jag lovar det ska inte bli en vana, men de var ju så fina dina muddar!

(Men jag hade bara tunnt sidenband hemma och det gör sig inte lika bra som lite bredare)

Sanna blev i alla fall jätteglad!