Jag har fått min utmaning!

Åh Lisa, vilken kvinna! Jag har precis öppnat mitt mail med min utmaning från SoYouThinkYouCanKnit och det är inte klokt vilket jobb hon har gjort! Hon måste ha lusläst min blogg för att bilda sig en uppfattning om vilken typ av stickerska jag är. Och hon har så rätt, så rätt!

Så här skrev hon i min utmaning:

"Din utmaning blir att dansa POPPIN’ & LOCKIN’
Du var en svår nöt att knäcka du med! Det är så många stickerskor som
kan så mycket, att ni ju utmanar er själva hela tiden – så vad har jag
då att komma med. Jag såg många hela, fina, färdiga projekt i din
blog. Du väljer oftast att visa när det är färdigt precis som jag.
Samtidigt säger du att du aldrig skulle klara att göra samma sak om
och om igen (ang. din väns alla virkade blommor). Så att ge dig
poppin’ & lockin’ borde bara kännas elakt… Men! Där hittar jag
utmaningen, för jag känner igen mig i dig och dina val av projekt! Att
montera var förfärligt och jag ville ju sticka – inte sy! Sedan
tvingades jag till en omöjlig söm i drömkoftan – och klarade det! Vad
häftigt snyggt det kunde bli! DET vill jag att du ska känna! Jag vill
se dig leta i dominostickning eller modulstickning (Du är ju flink som
attan med virknålen som freestylar ihop ett par vantar med broderi
bara så där!) eller att du utforskar monteringssömmar för att hitta
den perfekta monteringen! Stort eller litet projekt är helt upp till
dig, men min förhoppning är att du ska få känna dig nöjd med många små
projekt i projektet!"

Du har rätt Lisa, min första tanke var "himmel, jag bara hatar att montera och nu ska jag montera mig igenom en hel utmaning... :-P"

Men efter lite funderande och grubblande så spann hjärnan loss och nu ser jag riktigt fram emot detta. Det ska bli så himla roligt.

Tusen tack Lisa, ditt engagemang är helt enormt!

Norosockor klara!.... och vantar med.....

Igår var en bra dag för fotografering. Jag fick massor gjort; både jobbfoto och privat.
Norosockorna är som sagt klara och fick sig en tur i det blå.
Ser ni förresten flygplanet till vänster om mitt vänstra ben på bilden ovanför? Det råkade flyga förbi just som jag knäppte bilden. Nu är det i och för sig inget märkvärdigt. Flyget går förbi mååånga gånger om dagen. Bor man näst intill Bromma flygplats så tillhör planen nästan en del av ekosystemet ;-)

Sonen undrade om det verkligen skulle vara en grå och en grön tå. "Sockorna matchar ju inte..."

Sen började jag också på ett par vantar i söndags. De räcker en lång bit upp på armen för att skydda lite mot kylan när jag har en jacka/kappa utan mudd i ärmen. Det brukar ju alltid blåsa rakt upp/in i ärmen och då kan det vara skönt att vara skyddad av lite fint ullgarn. Långvantarna blev helt klara sent igår så jag ska se om jag kan få sonen eller maken att fota dem på mig. Det är ju lite svårt att fota sig själv, speciellt med vantar på...

Öppet hus hos Nysta = garnfynd!

Igår var Eva och jag på Konstnärshuset för att gå på Nysta-Ninas öppet hus. Vi hängde i stort sett på låset och det första som fångade mina ögon, när jag kom in, var några lådor med Debbie Bliss Donegal Tweed Aran för 20 kr nystanet!! Dessutom fanns mina favvofärger kvar, så det blev 6 nystan rött och 12 nystan grönt.
- Och vad ska det bli av det då?, frågade Eva.
- En röd mössa!..... och kanske nån slags tröja av de resterande 16 nystanen.... Vem vet?

Sen botaniserade vi runt och tog en fika tillsammans med alla andra som kom dit. Hur trevligt som helst!
Så här lycklig blir i alla fall Eva när hon får kombinera garnshopping med stickning och fika.
Tyvärr var kameran inte lika lycklig så det blev inte fler bilder än så här.

Norosockorna är klara

Fast jag har bara hunnit fota den första. Och inte har jag fäst några trådar än... Men fin blev den.

Tyvärr kan jag inte säga detsamma om min hall. Det ser ut som en återvinningsstation där. Inte ens lite oskärpa kunde dölja det. Så håll fokus på sockan bara!

Riddarmaskan har kommit för att stanna

Min helg har varit helt perfekt!. Först kom Erica med pojkvän i fredags för att stanna hela helgen. Det var inte så länge sedan hon for upp till Luleå igen, men det är alltid lika mysigt att få träffa henne.
Sen i söndags så tog jag mod till mig och åkte, tillsammans med Eva, till Riddersviks café för att träffa några stickerskor som ville försöka få igång ett stickcafé i Västerort. Och det var hur trevligt som helst!

Det var jättekul att få träffa alla livs levande. Flera har jag bekantat mig lite med tidigare, men bara via deras bloggar. Att nu få sitta tillsammans och fika, prata och sticka var jättekul och jag ser fram till att traffa er ígen.

Är du sugen att vara med? Kom då till Riddersviks café i Hässelby varannan söndag kl 11. Riddarmaskan har redan fått en egen blogg :-)

Tack Boel, Marie, Gunilla, Eva, Britt-Marie, Linda, Metta och Britt-Marie för en jättetrevlig dag i härligt väder!

Jo förresten, vad stickade jag på då? Ja, jag började på en socka i Kureyon Sock, men som alla vet så är det lätt att tappa bort sig när man samtidigt sitter och pratar och har trevligt, så det slutade med att jag repade upp den.

Sen när jag kom hem så startade jag om igen och nu blir det en enkel, randig socka i hemsnickrat mönster

Nu har jag också anmält mig!

Nu har jag precis anmält mig till SoYouThinkYouCanKnit! Jag tycker att det ska bli så himla kul det här och jag hoppas att vi blir många som kommer att deltaga!
Kan ni gissa vilken dansstil jag anmälde mig i?

Nya tag

Nu var det alldeles för länge sen jag skrev något här. Mitt senaste inlägg var i det dystraste laget, men lite så har min sommar sett ut i år. Den har varit kantad av sjukdomar på många fronter tyvärr.
Men nu längtar jag efter en skön och krispigt klar höst som inbjuder till att använda mer stickade plagg.
Jag är ingen älskare av stickade sommarplagg så hösten är alltid välkommen när den kommer.
Såg igår på Stickfrossas blogg om SoYouThinkYouCanKnit, ett jättekul projekt som Visa Lisa dragit igång.
Jag funderar starkt på att anmäla mig.

Sticklustan har varit lite låg i sommar men jag har virkat lite istället. Just nu håller jag på att avsluta en virkad sjal i ett kanonfint "mormorsrutemönster" som Frisky Frog varit så snäll att dela med sig av. Mönstret hittade jag här.

Jag kom på att det nog skulle vara coolt och himmelskt mjukt att göra en i mohair istället så jag åkte iväg och köpte mig ett par nystan KidSilk Haze i färgen 632-Hurricane. Jag virkar den till min 18-åriga dotter och eftersom hon älskar blått så var färgvalet självklart!

Efter lite test med olika storlekar på virknål så blev det till slut snyggast att virka i dubbelt garn och virknål nr 5.
So far so good.................

Jag har alltid tyckt att KidSilk Haze är ett drygt garn. Jag menar, det är ju 210 m i ett nystan och i vanliga fall tar det en stund att sticka sig igenom ett. Men nu när jag virkade så bara slukade virknålen garn och när de två nystanen var till enda så var inte sjalen större än en liten scarf.
Köpte 4 nystan till och nu har jag nog fått till en acceptabel storlek på sjalen...... 6 nystan och 654 kr senare........
Det blev liiiite dyrare än jag tänkt mig men jag är säker på att dottern blir glad. Jag ska ge henne den i helgen när hon kommer hem till Stockholm på besök.
Men Erica...... tappar du bort den så vet jag inte vad jag gör.... ;-)

Vill inte mer

Ringde återigen doktorn och förklarade att "nu orkar jag inte längre". Jag blev ju, som jag tidigare skrivit om, sjuk efter midsommarhelgen, med muskelvärk, hög feber, halsont och tungt att andas och sen var jag riktigt jäkla skithängig i två veckor efter. Sedan har det klingat av långsamt. Men jag har fortfarande torrhosta, blir jätteandfådd när jag rör mig och har en skum, molande värk över ryggen.
Till råga på allt så fick jag i helgen höra att en person som var sjuk under midsommarfesten precis då kommit hem från Spanien/Frankrike... Hmmmm, svinaflunsa var det första som jag kom att tänka på. Himmel! Är det det jag fått???

Började läsa som en tok på Internet och symptomen stämde. Men sen bestämde jag mig för att sluta få panik. TIdningarna haussar ju upp allting till jätteproportioner. Det är ju nyhetstorka så vad ska de annars skriva om. Det värsta var ju över, Men den sista veckans smärta och andfåddhet känns ändå inte bra så jag ringde vårdcentralen för säkerhets skull coh frågade vad jag skulle göra.
De sa att jag inte behövde oroa mig.
-Du är ju bättre nu och det kan ha varit svininfluensa du haft eller så var det en vanlig influensa. Det är inget vi har resurser att testa nu, men om du blir sämre igen så får du höra av dig.
-Men, sa jag, jag är ju sämre. Andfåddheten är värre och smärtan över ryggen med. Kan jag ha fått nåt skräp i lungorna?
-Suck, ja det är ju teoretiskt möjligt men du har ju ingen feber.
-Så du menar att allt är som det ska och jag inte behöver oroa mig mer då?
-Ja, jo, nja, alltså...., man kan ju förståss inte säga säkert på telefon. Hm.... det kanske är bäst att du kommer ner och får träffa en doktor i alla fall. Men kan du komma till entrén på baksidan så släpper vi in dig den vägen.
-Varför då? Jag var ju i stort sett frisk, tolkade jag dig nyss. Är det svininfluensa du tror jag har nu...???!
-Nej, men vi måste vara på den säkra sidan i såna här fall.

Okej. Nyss skulle jag inte oroa mig och nu rustar vårdcentralen för eventuell svinpest. Van f-n ska man tro? Men, jag tog i alla fall bussen ner till vårdcentralen och blev insläppt, av en sköterska ikädd infektionsrock, munskydd och visir, genom pestslussen vidare in på eget rum.
-Det är för säkerhets skull, sa hon.
Efter en stund kom doktorn, dock utan skyddsdräkt, och började ställa frågor. Efter fem minuter sa hon att:
-Du är inte smittbärande nu i alla fall så vi går in på mitt vanliga rum istället.

Hon lyssnade på lungorna och sa att det hördes lite pipande: -Så det är nog astma, sa hon.
-Men, sa jag, det känns absolut inte som astma (jag hade astma som yngre och det påminde inte alls om detta).

-Nej, men astma kan yttra sig på olika sätt så du ska få inhalera lite medicin så ska vi se att du snart mår bättre.

En halvtimma senare efter ytterligare utandnings tester så tycker hon sig kunna se att utandningskraften är större än innan.

-Ja, det var astma, så då skriver jag ut lite Bricanyl till dig så ska du se att det blir bättre snart.
-Men, sa jag, det känns inte bättre. Jag är fortfarande väldigt andfådd och trycket över ryggen gör lika ont.
-Ja men du behöver inhalera i flera dagar innan det blir bättre.

Nu började jag bli riktigt irriterad och förklarade att medicinen inte gjort mig bättre alls. -Är du helt säker på att det inte kan vara något annat, frågade jag då. -Det jag sökte för har inte förbättrats ett dugg av medicinen.
-Hm, nja, suck..., vi skulle kanske ta några andra prover oxå. Jag tänkte bl a på ett prov för att se om du eventuellt kan ha fått en blodpropp i lungan.
-Va??????? Menar du allvar?
-Ja, men det är bara för att kunna utesluta en blodpropp. Du får svar om ett dygn.

Gissa om jag gick och oroade mig under detta dygn, men igår ringde hon och sa att det inte var någon blodpropp (puh) men att det med stor sannolikhet var lunginflammation. SÅ, jag hämtade ut min antibiotika och nu hoppas jag att den ska hjälpa. Känner mig pissdålig idag med men man får väl ha tålamod.

Det har varit många turer fram och tillbaka och jag ger ärligt tala blanka sjutton i om det var svinaflunsa eller inte. Det enda som jag bryr mig om är hur jäkla jobbigt att gå till vårdcentralen. Man måste f-n vara frisk för att orka stå på sig. Jag tycker synd om alla gamla människor som kanske inte har kraft att stå på sig.

Jag har ju haft roligt oxå...

Mitt förra inlägg lät nog lite väl gnälligt så jag måste passa på att berätta om några små trevliga händelser också.

Tidigt härom morgonen följde jag med min dotter till vaccinationscentralen för att få spruta inför hennes resa till Turkiet snart. Efteråt satte vi oss på Waynes Coffee och tog en morgonfika innan jobbet. Chailatte till dottern och Islatte till mig. Så himla gott och mysigt. Det är så sällan jag träffar henne nuförtiden eftersom hon pluggar på annan ort.

Igår kom sonen oväntat hem till oss (han bor egentligen hos sin pappa den här veckan) och frågade om vi inte kunde se något kul på TV. Eftersom både han, jag och min man älskar The Big Bang Theory så var valet solklart. Naturligtvis hade vi ett antal avsnitt inspelade så det blev ett par timmar med Sheldon och hans nördiga vänner på TV. Jag har faktiskt träningsvärk i magen idag :-)

Livet har sina goda stunder...

We're on an a road to nowhere

Nu var det en hel månad sen jag senast skrev något här. Tiden går fort när man har roligt, brukar man säga, men så himla roligt har jag inte haft det. Eller med undantag för några dagar...
Två dagar efter midsommar blev jag förkyld. Låter banalt kan man tycka men denna förkylning var något som Hin håle måste ha kastat på mig. Passande nog hade jag och maken påbörjat vår efterlängtade bilsemester i Norge så det blev sex dagar med feberfrossa och en hals som gjorde så infernaliskt ont bara jag andades. TIll råga på det så tältade vi.
Att tälta med ömsom kyla ömsom tropisk hetta var ingen enkel match. Min kära man packade in mig i alla kläder jag hade, mössa (egenstickad förstås) i sovsäcken med extra filtar och utanpå alltihopa en aluminiumfilt, ni vet en sån där som är bra att ha i fickan om man blir strandsatt på ett fjäll i snöstormen. Jag såg ut som ett fiskpaket i ugn men blev lite varmare i alla fall. Det höll i sig ett par timmar och sen började jag plötsligt paniksvettas som besatt. Att försöka komma ut ur fiskpaketet så fort som jag behövde gick inte! Dragkedjan i sovsäcken fastnade och jag fick panik och började kasta mig av och an i tältet och svära - mitt i natten. Jag tror nog att jag väckte några av våra tyska campinggrannar i alla fall. Mannen ryckte ut igen och befriade mig till slut från mitt fängelse.
Sen tror jag att Alvedon och liknande måste vara vätskedrivande som tusan. Jag ljuger inte, men jag var tvungen att springa ut och kissa en gång i timmen hela natten igenom... Ritsh - tältdragkedja upp, Ritsh - tältdragkedja ner, mannen höll nog på att bli galen av allt prasslande och hostande nätterna igenom, men underbar som han är så klagade han aldrig.

Väl hemma igen så blev hostan värre och värre och nu är jag inne på min fjärde vecka med besvär. Jag har ingen ork alls och blir helt andfådd bara jag går 30 meter. Undrar om det har gått ner i lungorna tro?
Det har inte ens energi till att sticka och då är det illa.

WWKiP Day 2009

Detta evinnerliga regn. Här hade Mia och jag sett fram emot en WWKiP Day på en filt i parken på Mariatorget men icke sa nicke! Som tur var fanns det en reservplan. Snälla Maria hade ställt upp bord och stolar i butiken för oss som ville sticka publikt och vi droppade in en efter en, glada att få komma in i goa värmen och sticka och ta en fika.
Det var nästan lika fullt som på Marias stickcaféer och det var, som alltid, jättekul att få se vad alla håller på med. Träffade bl a Eldstickan som höll på med sin vackra kofta.
Mia, som aldrig varit på ett stickcafé tidigare stormtrivdes men hon var så himla koncentrerad på sin Februari Lady Sweater så hon försvann då och då in i sin värld :-P
Appropå February Lady Sweater så hade Linda på sig sin och den var så otroligt snygg!

Det är så kul att träffas och sitta med sin stickning/virkning i en så inspirerande miljö som Marias Garn är. Ömsom sitter man koncentrerad och stickar, ömsom sitter man och tittar runt på hyllorna och drömmer om nästa projekt, och nästa och nästa.................... Sedan däremellan sitter man och pratar och skrattar med alla som är där, och det är det som är den riktiga tjusningen, att få lära känna nya bekantskaper och diskutera allt mellan himmel och jord... och stickning så klart!

Tack Maria!

Hemlis5-paket

Vad är detta? En korg med äpplen till midsommar eller? Nej, det är mitt urvackra paket från min hemlisvän Merja i Finland!

Det första jag ser när jag tyfter på locket är ett ursnyggt blågrönt handfärgat garn från Tavastehus, "Mokka Sukka". Garnet innehåller en massa nyttigheter som E- och A-vitaminer, jojobaolja och aloe. Mina händer kommer bli som en bebis. Jag ska genast sticka mig ett par fina sockor att matcha jeansen med.

Sedan hittade jag ett annat sock- eller varför inte scarfgarn från Finska Novita. Ljuvliga nyanser i grönt och rosa får det att nästan vattnas i munnen.

Mmmmm, lite god choklad hittade jag också. Den tog slut fort :-)

Och sist, men absolut inte minst, hittade jag ett magasin (också det från Novita) med massor av beskrivningar på somriga plagg åt vuxna och barn.

Det här kommer bli mitt livs utmaning, magasinet är helt och hållet på finska!! :-P

Det ska bli jättespännande. Tidigare har jag stickat efter engelska, tyska och danska beskrivningar, men de språken ligger lite närmare min kunskapsnivå än finska. MEN, vi har ju Ravelry!!! Världens trevligaste och hjälpsammaste community. Sedan har jag ett par finsktalande tjejer på mitt jobb och de kanske kan hjälpa till annars har Merja lovat att ge mig lite hjälp.

Tack än en gång Merja för dina fina och roliga paket! Det har varit jätteroligt!

After work

Efter jobbet ska jag till lokala paketombudet och hämta mitt sista Hemlis5-paket! Tänk det är tydligen så stort att brevbäraren inte får ner det i min brevlåda... Jag är så nyfiken!!

Ett litet rött paket med vita snör...... prickar!!!

Härom dagen, i fredags närmare bestämt, släppte Lilla Stickfrossa nya, underbara saker som underlättar tillvaron för oss med pinnar och garn i händerna. Fort som attan la jag in en beställning på en stickgömma och ett tillbehörshänge. Jag menar, här gäller det att hänga på låset för grejerna går åt med en hiskelig fart!
För ett par dagar sedan dök det här vackra paketet upp i brevlådan!

Det här momentet är ju så himla roligt! Att långsamt öppna paketet, kika lite och sen se vad för fint man fått.

Jag hade sån himla tur att jag fick just de orangea sakerna. Färgen är ju helt underbar! Mörk apelsin med dragning åt mandarin kanske kan beskriva färgen bäst. Samt med matchande band och fint broderi. Åh, vad glad jag är!

Stickgömman är jättepraktisk. Födrad och blixtlåsförsedd så att garnet får en så bekväm tillvaro som möjligt. Sedan finns den lilla finurliga öljetten där garnet får fri lejd ut ur påsen och vidare till stickningen. Suveränt. Man slipper garntrassel och medföljande dammtussar från golvet.

Sedan är stickgömman så snygg så den även får följa med som väska nu i sommar.

Det lilla tillbehörshänget kommer att få innehålla mina stickmarkörer, måttband och den lilla saxen.

Välgjort in i minsta detalj!

Tack Anna för den snabba leveransen och de superfina produkterna. Jag rekommenderar dem varmt till alla!

Min kreativa son

I helgen var jag och min son i stan för att köpa skor till honom. Han ville ha ett par färgglada Conversekängor eller liknande, det viktiga var att de var flerfärgade. Då vi traskat omkring i timmar i huvudstaden och letat, helt utan framgång, föreslog jag, lite på skämt, att han kunde köpa ett par helt enkla no name kängor på Din Sko och sedan måla dem själv med textilfärg. Sonen tände direkt på idén och vi sprang till Panduro för att hitta färg. Nu var det kanske inte så konstigt att vi fann Panduros dörrar tokstängda, det var ju faktiskt Sveriges nationaldag, men sonen ville prompt ha färg just denna dagen så att han skulle hinna få skorna klara samma kväll. Efter lite mer letande så har jag bara Claes Ohlson kvar som förslag. De hade ingen textilfärg men väl akrylfärg. Eftersom den är vattenlöslig och funkar på de flesta underlag så chansade vi.

Vi kom hem, började mixa färger och sonen ställde sig i position i trädgården...

Innan hade vi tagit bort skosnörena och tejpat alla gummidetaljer med maskeringstejp. Han tyckte att den gamla hederliga stänktekniken skulle funka och det tycker jag var ett bra val. Färgvalet påminner mig jättemycket om mitt glada 80-tal.

När skorna var torra och maskeringstejpen borta såg resultatet ut så här. Jag tycker det blev jättesnyggt! Sonens kompis kom förbi och såg de färdiga skorna, som han iofs tyckte var lite väl tjejiga i förgsättningen :-P , men han trodde att de var köpta så och han blev jätteförvånad när vi sa att de var hemmålade.

Nu är jag själv så sugen på ett par till mig själv. Undrar just vad jag ska ha för mönster på mina...