FOTOUTMANINGEN - RÖRELSE:

Oslo 17:e maj 2012. Det var enormt med liv och rörelse ute den dagen.

FOTOUTMANINGEN - ÖDE:

Kista Science Tower

FOTOUTMANINGEN - UNDER:

Jag kan inte bara visa EN bild under temat UNDER. Det måste bli många.

Erica och Jacob ni är mina underbara under.

Jag älskar er över allt annat och ni gör mig så himla glad, stolt, trygg, knäpp, road, orolig och helt enkelt bara SKITLYCKLIG!!

FOTOUTMANINGEN - HEMVÄG:

På väg hem i natten efter en mycket trevlig kväll hos en gammal vän

FOTOUTMANINGEN - DRÖM:

Jag har alltid haft en dröm - att skaffa mig en tatuering.
Men jag har varit lite feg och dragit på det i många herrans år. Sen säger ju alla "tänk om du ångrar dig när du är 60?"
Men vaddåå? Har jag haft en gadd till 60, varför skulle jag ångra mig så dags? Förstår inte riktigt resonemanget.

Men nu då när min älskade 19-årige son Jacob bestämt sin väg i livet så slog jag till.
Han håller nämligen på att bli tatuerare :-D
Han är grymt duktig på att rita och när jag nu sponsrat honom med utrustning och han kommit igång på riktigt så ser jag att han verkligen har hittat sin grej i livet.

Snäll mamma som man är så sa jag att "när du väl börjar tatuera så anmäler jag mig frivilligt till att bli övningsobjekt. Säg bara till när du vill gadda mig."
(Jag trodde att  han skulle få svårt att hitta övningsoffer, men de har sen dess kommit i en strid ström. För varje gadd han visar på FB får han typ 10 nya bokningar)

Så en dag när jag satt i soffan och tittade på TV så kom han och sa att "ska vi köra nu då?"
Det var inte mycket att fundera på, bara att sätta igång.
Motivet hade jag bestämt sedan länge - mina båda barns namn på handlederna.
Så, som Jacobs andra eller tredje tatueringsoffer fick jag mina första gaddar tidigt i vintras.
Rätt enkla och basic men jag älskar dem!

Nu när han kört ett tag så har jag definitivt bestämt mig för en stor, rejäl och riktikt cool gadd på överarmen.
Jag återkommer med mer bilder när det är dags att göra den :-)

Oj oj oj oj vad länge sen det var sen jag bloggade här.
Så himla mycket har hänt i mitt liv och jag har gjort några ordentliga lappkast och styrt om helt.
Men mer om det kommer nog framöver.

Ulrika har dragit igån en fotoutmaning som jag bara inte kan missa, så...
Varför inte starta om på ny kula med ett foto om dagen i olika teman.

Här kommer mitt första bidrag:

SVARTVITT:

En dag i grustaget

Mia behövde lite nya bilder på hennes vackra förkläden hon säljer. Snäll som hon är så frågade hon om jag ville plåta. "Självklart!" sa jag och så drog hon iväg mig till ett grustag.
Eller.... drog var en lögn.... Jag följde gärna med (som jag brukar när hon hittar på något) och började genast se bilderna framför mig. Riktigt roligt hade vi och bilderna blev fina.

Jag ångrar bara att jag inte stod på mig lite för att få ner Mia i det vattenfyllda grushålet. Det hade blivit en kanonbild!

Med en cool modell och ett schysst grustag så är succén given :-)

Fiala Form

Om ni inte redan sett dem så måste jag bara visa vad min fina vän Mia gör. Hon syr de mest underbara små förkläden man kan tänka sig och alla är unika och otroligt detaljrika och värlarbetade.

Mia finns också på Facebook som Fiala Form.

West Knits Mystery Shawl KAL 2011

Nu har jag stickat klart snart hela ledtråd 3. Jag vill inte lägga ut bilder här än ifall någon råkar titta som inte kommit lika långt i sina ledtrådar :-) Bilder hittar ni på min Ravelry om ni är nyfikna.
Jag la ut en bild igår på Ravelry under "Spoiler Clue 3" och skrev att jag hatade det vita i sjalen och tänkte repa upp hela baletten.
Jag gör den i Schachenmayrs Merino Extra i Antracitgrått, ljusgrått och vitt och i stort är den OK jag bara hatar det vita. Det ser ut som om det är stora hål i sjalen. Svårt att förklara men det är, i sammanhanget, en sån "intefärg" att det ser helt tomt ut. Inte nöjd alls....


Men.... OMG, gissa om jag blev mailbombad av gulliga Ravellers som till och med bad mig låta bli att frogga och fortsätta för de tyckte att det var en sån cool, grafisk stil på min sjal.
Så... nu har jag tänkt om och beslutat mig för att i alla fall sticka klart sjalen, att ge den en ärlig chans, och om jag inte kommer älska den, eller inte ens gilla den, så kan jag alltid ge bort den/(lotta ut den här på bloggen kanske) till någon som gillar den så gör jag ändå någon glad för den. Och eftersom mönastret är så himla kul så kan jag ju bara sticka en till senare, eller hur?!

Ibland blir allt bara snurrigt men jag måste ändå säga att det finns så många gulliga människor på Ravelry och ute bland handarbetsbloggarna som verkligen tar sig tid att ge feedback, uppmuntran och konstruktiv kritik så mitt hjärta blir alldeles lyckligt varmt <3

Trött och sjuk

Nu har jag varit sjuk i över en vecka :-(. Jag fattar inte att man kan bli så däckad av en förkylning. Jag orkar inget alls, ligger bara i sängen och vilar. Sen jag fick svininfluensa för ganska exakt 2 år sen så har varje luftvägsinfektion/förkylning efter det varit en plåga. 2 gånger lunginflammation och jag börjar oroa mig nu för att det är dags igen. Jag fattar inte varför....

Nu ska jag gå och lägga mig igen.

Idag gråter jag.....

I'm in! Westknits Mystery Shawl KAL: Earth & Sky

(Bild lånad från Stephen West på Ravelry)

Jag har precis anmält mig via Ravelry till Stephen Wests Mystery Shawl KAL: Earth & Sky. Jag har inte stickat något av hans sjalmönster än men de är alltid så förbaskat snygga och coola så nu fick det vara dags.
Man betalar in 4$ och får första informationen om garnval och dyligt. Sen kommer ledtrådarna automatiskt med början den 1:a augusti.
Det ska bli spännande och nu återstår bara frågan vilket garn och vilka färger ska jag gå på?
Tre färger i Fingering eller Sport Weight. Helst skulle jag vilja få tag i Madelinetosh Pashmina eller Merino Light. Men då måste jag beställa från "Over there" eller??
Är det någon som har köpt Madelinetosh via nätet i ngn Europeisk butik?

Någon som vet hur man virkar så här?

Lite suddig bild men det kändes lite pinsamt att fota i affären, för att planka virkstilen, så jag smusslade upp min dåliga mobilkamera för att komma ihåg hur det såg ut.

Jag besökte fina sportaffären härom veckan då jag såg den här snygga mössan och blev helt förälskad i virksättet.
Garnfantast som man är så tänkte jag - som jag alltid brukar göra när jag hittar något stickat/virkat - att "det där kan jag göra bättre och billigare själv"

Men - jag får inte till det själv. Är jag dum eller??
Jag har testat med att börja virka ett par varv runt, som början på en mössa, bara för att ha en grund att börja på.
Sedan har jag testat med: *[1 fm, 1 lm, 1 fm] i 1:a fm på varvet innan, hoppa över 1 fm,* [1 fm, 1 lm, 1 fm] i nästa fm
Fortsätt *-* varvet ut. Gör lika dant på varv 2 men förskjutet 1 m....... Jag vet inte om jag kan förklara det bra men detta är det närmaste jag kommer men det blir liksom fler trådar runt varje maska. Typ dubbelt så många som på bilden.


Är det någon av er alla duktiga och kreativa virkare därute som har någon idé om hur man gör? För visst är det virkat... eller är jag helt ute och cyklar???

MIn älskade Jacob fyller 18 idag!

Grattis på 18-årsdagen världens bästa kille!

Jag kan inte fatta att åren gått så fort. Det var inte länge sen du sprang omkring i en blond pottfrisyr och samlade på dina älskade Batmangubbar och nu är du myndig.

Jacob, jag är så ofantligt glad och stolt att ha en sån fin son som du.

Du är så otroligt snäll, omtänksam, rolig, smart, musikalisk, häftig och bara helt underbar!

Jag kan inte fatta att båda mina barn är myndiga nu....

Grattis än en gång Jacob <3

/mamma

Iron Maiden och STRIKK

bild lånad från www.aftonbladet.se (jag glömde kameran hemma...)

Jag, maken, sonen och hans kompis drog ner till Göteborg tidigt i fredags morse för att gå på Iron Maidens konsert på Ullevi.
För att fatta mig kort så säger jag bara: m a k a l ö s t !!
Det var en sån häftig känsla och gamla Maiden blir ju inte sämre med åren :-)
Stämningen var trevlig och det coola är åldersskillnaden på fansen. Man såg allt från smågrabbar till gamla gubbar och tanter och alla sjöng med och hade en jättehärlig och lagom varm kväll.

PÅ lördagen åkte vi in till stan och då tänkte jag passa på att besöka butiken STRIKK. Jag har varit nyfiken på den länge och såg verkligen frm mot besöket. Men, men.... pga obefintliga parkeringsplatser, massor av folk och lite optimistisk tidsplanering så kom jag fram fem över tre. Fem minuter efter stängning.... Men det var fint i skyltfönstret i alla fall................

Panikshopping av garn

Igår var det spontant stickkafé på Skrapan och på morgonen hittade jag absolut ingen stickning att ta med. Inte för att jag saknar UFO's men allt kändes trist. Dessutom har jag ju inte tagit i ett par stickor sen veckan innan skidsemester, har inte haft lust alls.
Så - vad göra??? Jo en timme innan rusar jag in på Litet Nystan vid Mariatorget och tänkte hitta mig nåt litet somrigt projekt att ta med.
Litet Nystan har jag inte besökt sen öppningen och det är en alldeles underbar liten garnbutik och Karin är jättetrevlig och kom med lite förslag på sjalar, sockor osv. Nej... allt känns trist tänkte jag.
F-n att jag inte kunde hitta något hemma...

Jag browsade omkring i ca en minut och hittade då alla stickböcker. Ryckte snabbt åt mig en (känner ni hur stressad jag är....?) bläddrade igenom och vips!................. Plötsligt var den där.... Koftan med stort K. Den ska jag göra!
Boken var Cornelia Tuttle Hamiltons senaste "Earthworks" och i den finns en underbar kofta som heter
"Rhea".
Så, jag köpte boken, garn och stickor 5,5.... hm, ja.... jag har hur många stickor som helst hemma men tog ju inte med mig några så jag var ju bara tvungen...

Eftersom jag hade en dryg halvtimme på mig innan fikat så satte jag mig på en bänk på kyrkogården som tillhör Maria kyrka och började nysta garn. Det var förhållandevis svalt och skönt där i skuggan och riktigt lugnt och mysigt. Folk tittade lite men inte så något konstigt sätt utan mer lite nyfiket.
Jag kan varmt rekommendera miljön.

Fin men lite annorlunda utsikt under stickning.

"Rhea" - visst är hon snygg!

Jag han sticka några varv i alla fall innan det var dags att gå och träffa tjejerna.

Tack Eva, Eva, Karin och Nina för en jättetrevlig kväll :-)

Jo... BTW, Jag sa att jag skulle hitta ett litet somrigt projekt. Hm, vintrigare kofta får man leta efter :-) men jag är fast besluten att få den klar till midsommar för man vet ju inte, det kan ju både snöa och hagla då så det gäller att ha med något varmt.

Längtar efter dig

<3 <3 <3 Världens största kram till världens finaste tjej <3 <3 <3

/mamma

Högt ovan molnen med magen full av korv

Kranen är 50 meter hög!

Torsdag, fredag och lördag jobbade jag i vår monter på MaskinExpo 2011 på Barkarby flygfält utanför Stockholm. Det var jättetrevligt och klart den roligaste mässa jag varit på. Ja till och med roligare än syfestivalen - det ni!

Bland annat fick jag möjligheten att åka upp i en skylift. Jag stod och fotade när killen undrade om jag inte ville åka upp.
- Nja, sa jag
- Men du vill väl fota?
- A, men är det OK då? Säkert att ingen annan hellre vill åka?
Men samtidigt tänkte jag att om jag inte hoppar i säkerhetsselen nu och kliver på genast så kommer jag att banga.
Korgen åker upp en 10-20 meter och jag blir alldeles svag i benen. Fan, jag är ju höjdrädd tänker jag. Hur j-a dum får man va?!
Jag kände mig precis som när jag är på väg upp i en bergochdalbana och ångrat mig.
Men vad sjutton. Tänk när jag kommer hem och kan skryta om detta, då kommer det kännas bättre. Så jag fokuserade på horisonten och åkte vidare upp, upp, upp...

Här är mina kollegor Mia och Henrik när jag fotade dem.

Ja, så här högt var det inga problem...

Fin utsikt var det i alla fall!

Vi fyllde upp säkert 800 vattenflaskor med vatten, kånkade in på området och delade ut.

Sedan grillade Mia och jag närmare 1500 korvar och bjöd på.

Jag lovar, jag ska inte äta en enda grillkorv på hela sommaren. Och jag ska aldrig, aldrig komma i närheten av grillkorv från Eldorado. De luktade riktigt äckligt!

Men jag lyckades ändå trycka i mig några av Denniskorvarna. De var inte så dumma men nu får det vara nog :-) ha!